Storlek/mankhöjd: Ok

Huvud, nosparti, bett/tandstatus: Bra skalle, aning tunnt nosparti, bett ua, kompl. bett

Överlinje inkl. hals, kors och svans: Tillr. hals, sluttande kors, lågt ansatt svans

Framställ: Aningen brant skuldra, rak överarmsvinkel

Bakställ: långt lår, aningen knapp knävinkel

Bröstkorg-form: Välformad, en aningen grund bröstkorg

Benstomme/tassar: passande stomme, utm. tassar

Pälskvalitet: kort, urfälld, saknar underull idag

Rörelser: ok, parallellt, en aning kort

Tillgänglighet/mentalitet: utm.

Testikelstatus: -

Övrigt: Mkt god typ

Domare: Jan Herngren

Storlek/mankhöjd: Normal

Huvud, nosparti, bett/tandstatus: Bra huvud och uttryck, bra nosparti, saxbett, komplett bett

Överlinje inkl. hals, kors och svans: Bra överlinje, tillr. hals, ngt kort sluttande kors, lågt ans. svans

Framställ: Bra skuldra, tillr. vinklad överarm

Bakställ: Utm. vinklad bak

Bröstkorg: Utm.

Benstomme/tassar: aningen tunn benstomme, utm. tassar

Pälskvalitet: ej i bästa pälskonst. idag, tillr. längd

Rörelser: bra bak, en aningen korta frambensrörelser, tåar in

Tillgänglighet/mentalitet: utm.

Testikelstatus: utm.

Övrigt: Idag motsvarar han  en 2:a i öppenklass!

Domare: Jan Herngren

 Frasse, en hund utan sömnproblem!

EN SOMMARVECKA I AMMYS LIV

MÅNDAG: Fick vara hemmahund med tråkgubben Frasse. No Action! Vad göra? Saknar pappa Viggo, som fått följa med matte till jobbet. Grävde sju nya hål, med varierande form och djup, i gräsmattan. Jagade katten. Skällde ut hästen i hagen bredvid och snodde några av barnens gosedjur.

TISDAG: Yes, fick hänga med till mattes jobb i stora Staden. SPÄNNANDE! Stod länge länge och tryckte nosen mot den konstiga lådan med ljud i (Matte säger: fotgängarlådan vid övergångsstället/trafiksignalen). Var tvungen att kasta mig i säkerhet då en cyklist anföll bakifrån. Snodde mattes kollegas sandal. Plockade lite i mattes papperskorg.

ONSDAG: Hemmahund igen. SKIT! Frasse 12 bast vill inte leka. Skällde ut hästen några gånger. Hittade en rulle med bajspåsar. Drog ut den i trädgården. Fladdrade kuligt! Matte förbannad!

TORSDAG: Fick hänga med till mattes jobb igen. Matte glömde sätta upp sin papperskorg på stolen, så det var fritt fram att välja och vraka. Matte blev förbannad (igen)! Stack in till hennes kollega istället och snodde ett snorpapper ur hans papperskorg.

FREDAG: Åh nej! Hemmahund med torrbollen Frasse igen. Skällde ut hästen. Grävde ett nytt stoooort hål i gräsmattan. Husse förbannad! Åt upp kattens mat. Snodde tvätt ur tvättkorgen.

LÖRDAG: Följde med matte på svamprunda. Drog efter ett rådjur. Matte såg mig och skrek så att det vibrerade i tallarna. Ok, struntade i rådjuret. Tog ett gyttjebad istället.

SÖNDAG: Fick testa på blodspår. Bevare mig väl! Läbbigt som tusan! Fick darriga bakben. Skällde ut hästkraken då jag kom hem. Snodde till mig ett gosedjur till natten.

I helgen fick jag, Maire och Moa förmånen att hälsa på Viggo och Kiwis valpar hos kennel Tiebreak, Ekerö. Sex underbara, rultiga valpisar som ännu är i livets linda, 7,5 veckor gamla.

 Tiebreak Nelson

 Syster, Tiebreak Nicosia

Tack snälla Ami och Håkan för att ni tog hand om oss på bästa sätt. God mat och service under hela vistelsen!

Oj, jag glömde visst något......

 Jisses, vad är det här då? Ett gäng chica brudar poserar.

För er läsare som är insatta i det som jag tidigare skrivit om mjölbaggar, så kan jag nu meddela att baggarna är ärftliga...........

Älskade lilla mumingryn, nu finns du inte mer

Förlåt mig för det beslut jag tog, förlåt mig min brist på styrka, i din sista stund

Förlåt mig mina tårar

Vi fick en god och vacker dag, din sista, tillsammans bara du och jag

Du som så tåligt och godmodigt levt med mig, din människa

Du trogna, vackra, som följt varje steg jag tagit, följde nu villigt in i döden

Sexton år, den oändliga tid vi svetsats samman

Det totala samförståndet, ordlöst, omhöljt av din kravlösa kärlek

Nu är fogen bruten

Så får jag aldrig mer höra ditt välkomnande knorr då vi varit åtskilda

Du kommer aldrig mer buffa mig under armen, så att min dryck spills ut

Det ivriga trampandet inför kvällsmaten har upphört

Din skål står tom och väntar på bänken

Mina byxor är täckta av din silvervita päls och fuktiga av mina tårar

Du sover nu och jag måste leva vidare

Det gör ont

Vet du att dina vänner söker dig

De vandrar oroligt runt och söker dig i varje skrymsle

Hur ska jag kunna förklara för dem

Att du aldrig mer kommer hem

Får man då önska

Så löper du nu med ungdomlig styrka, skärpa i blick och gyllene päls

Så är du åter den starka, vettlösa, ohejdbara

En dag ska jag le igen då jag tänker på dig

Men idag, älskade mupp, är jag oförmögen

För jag har släckt din låga

Tellan min flicka

Så vis, så god och så ofantligt saknad

Sov nu gott, hjärtat mitt

Igår blev Viggo pappa igen. 6 små valpar såg dagens ljus hos Kennel Tiebreak. Mamma är Tiebreak Kiwi. http://hem.passagen.se/amiem/

Sonen har öroninflammation IGEN! Penicillinkur nr6 i år. Förstår ni nu varför det inte hinns med ngn hundträning eller?

Maire och svärmor är dock räddarna i nöden. Tack snälla för all hjälp!!!!!

Sambon har hämtat sig sedan sist, men i skrivandets stund ligger han hjälplös hos tandläkaren, så jag förväntar mig att han åter kommer att uppvisa vissa beteendestörningar vid hemkomst.

Igår, efter diverse släktkalas under helgen som gått, stod jag otåligt väntandes på att sambon skulle angöra hemmet. Lätt egoistisk, såg jag fram emot att kunna smita ut på skogspromenad med vovvarna och bara lyssna på fågelsång och tystnad.

En ganska sliten och trött sambo som jobbat hårt hela dagen överfölls av lyckligt pladdrande barn vid hemkomsten och jag pep snabbt iväg.

Där lämnade jag alltså fadern i sticket med orden:

-Ungarna har käkat, men du måste kanske byta blöja på dem........

Föga anade då den slutkörde fadern vad som skulle hända härnäst.

Dottern var som sagt fullmatad och det som stoppas in måste självfallet komma ut. Hon bajsade alltså, inom loppet av ngn minut, ner sig fullständigt. Som den rådige fader sambon är, satte han på ett litet barnprogram till 2,5 årige storebror för underhållnings skull. Sedan tog han lilltjejen på armen och gick upp för trappan för att påbörja sanering. Tilläggas kan, att sambon varit och storhandlat innan han kom hem, så han kände ju en viss oro för att maten, som han inte hann plocka in, skulle förgås i rumsvärmen(han är ju kock).

Snart lade sig så  lugnet i huset. Sonen tittar på tv på bottenvåningen och den nybytta dottern pladdrar lyckligt: - Baba baba babab

(Jag hävdar att baba är förstadiet till att säga mamma, medan fader tycker att hon klockrent säger pappa....)

Det är då jag kliver in genom ytterdörren igen. Avslappnad och lycklig lyssnar jag på en familj i harmoni. Sedan inser jag att sonen är tyst. En son som annars oavbrutet pratar från morgon till kväll...

Tyst son är inte bra! Tyst son är upptagen med annat!

Kliver igenom köket och stöter på en ytterst fokuserad son. Det tar ett tag innan jag kan säga något.....

Sedan säger jag: " Oj, har du hittat flaskan med barnolja?"

Sonen svarar koncentrerat: "Mmmmmmm!"

och droppar sedan noggrant ytterligare barnoljedroppar på golv, vägg och leksaker. Samtidigt försöker han att hålla balansen, ståendes i en gigantisk pöl med barnolja.

"Halt!" säger han upplysningsvis till mig.

"Mmm, det blir halt med olja." svarar jag och vet inte riktigt vad jag ska säga mer.

Jag kan ju säga att jag såg komiken i det hela medan den utarbetade fadern blev ståendes som ett utropstecken då han såg oljekaoset i hallen. Det var inte riktigt läge för lättsam konversation i det läget, så jag smet uppför trappan för att natta oljeindränkt son.

Fadern torkade sammanbitet golvet då jag kom ner igen. Han var forfarande mållös. Fortfarande inte läge för konversation.

Fram med skursvabben och efter en halvtimmes idogt jobbande började hallen bli sig lik igen. Sambon landade i soffan, fortfarande tyst (jag tror att han gick in i ngn typ av chock????) och själv betraktade jag det nystädade blänkande golvet.

Jag stod där med mina babyoljelena fötter och tänkte att det här måste jag ju bara förtälja för er andra. Barnolja på parkettgolv funkar riktigt bra (i det här fallet använde sonen Barnängens).

En blank vårdande hinna lägger sig ovanpå och smörjer både golv och fot. Golvet blir verkligen flott värre!

Min matte fick en idé!

Hon tyckte att vi två skulle starta på en lydnadstävling (vad tänkte hon med då, kan man ju undra?). Nu är ju min matte dock realist och inser att jag är lite nervig och kanske inte helt färdig för start ännu, men det var ju på hemmaplan, så hon tyckte att vi kunde sponsra hemmaklubben……

Det enda jag inte förstår riktig är varför hon ömsom skrattade och ömsom såg ut som att hon skulle dö efteråt…………….konstiga människor??????

Den stora fadäsen inträffade tydligen redan efter 30 sekunder.

Då skulle man visst ligga stilla, lite snyggt på rad tillsammans med andra artfränder.Jag brukar faktiskt ligga, även om jag tycker att främmande hundar kan vara lite läbbiga.

MEN, fattar ni att vid det här tillfället, så låg det ngt väldigt fluffig och långhårigt bredvid mig. Ngt jag aldrig tidigare sett (matte säger att det var en collie). Jag kollade in honom noga noga och han verkade faktiskt ganska ofarlig, så jag skulle precis till att slappna av, men vad skådar mitt norra?????

JEEEESUUUUSS, ngt gigantiskt svart med batman-öron på andra sidan om mig??? (matte säger, schäfer) Bäst att ducka! Efter ngr sekunder inser jag att han faktiskt är ute efter mig. Hans ögon säger; Jag brukar sluka sådana där små goldenfjantar, som dig, i en enda munsbit!!! Watch out!

Bäst att fly, innan man blir schäfermos!

Jag kryper. Lågt! Platt som en goldenpannkaka rör jag mig försiktigt över appellplanen. Skärrat sneglar jag snett bakåt mot goldendödaren. Han befinner sig fortfarande alldeles för nära. Jag ålar vidare, mot matte, mot tryggheten, mot överlevnad.

Efter tre strategiskt planerade krypningar lyckas jag lägga ett vettigt säkerhetsavstånd till fienden. Nu ligger jag tryggt, långt från eländet och hyfsat nära min matte, som jag hoppas dödar schäferskrället ifall han gör en framryckning mot mig.

Matte sammanfattar ovanstående: NOLL, NOLL och återigen NOLL

Efter ”nära döden”-upplevelsen, så fick jag visa upp mina färdigheter för tre extremt mystiska och oroväckande varelser (domare mfl). Jag var faktiskt ganska duktig (tror jag?). Bollade ju lite med apportbocken, skuttade som värsta kängurun under språngmarschen på linförigheten (matte är rätt ball då hon springer) och visade upp en fantastisk stadga då matte kallade in (inte värt att röra sig då tre eventuellt mentalt labila människor står så nära en).

Matte sammanfattar: Ehhh, no comment

Domaren sammanfattar: Helhetsintryck, 8. Kommentar: stökigt

Tävlingsledaren sammanfattar: ”Du har ju i alla fall en jätteglad hund. Även om det ser ut som att hon ska krypa ur skinnet snart. Meen, det syns ju att hon är väldigt ung.

””Öhh…..”, säger den lätt svettiga och andfådda matten.”

…två år, erkänner matte sedan lite lätt generat.

”Oj”, säger tävlingsledaren förvånat. Men, hon hämtar sig sedan snabbt och säger käckt, ”Ja, men tänkt vad duktig hon kommer att vara då hon är tre år.”

Vojne!