.....maginfluensa, sucks!!!!!       :-(

Sonen har i dagarna fyllt 2 år och han är inne i en ytterst kommunikativ fas. Han babblar varje vaken sekund, vilket innebär kraftig heshet framåt kvällen. Födelsedagskalas, var toppen tyckte han, även om föräldrarna nästan lyckades elda upp hans tårta. Många "keter" (paketer) att öppna. Nu innehöll ju inte alla "keter" jättebra grejer som sopbilar och husvagnar......

....utan i ett av "keterna" gömde det sig ngt vitt och mjukt och sonen stirrade förskräckt på innandömet och tog för säkerhets skull ett steg tillbaks. Som den pedagogiska mor man är, förklarade jag för sonen att det vita fluffet var en mjuk och gosig sittdyna (fårpläd), att ha i barnvagnen nu på vintern. Sonen verkade inte köpa den här förklaring riktigt och har sedan i lördags gått och stirrat snett på fårpläden.

Så ikväll, kom då förklaringen. Fårpläden låg på sängen och sonen kom in i rummet. Tvärstannar och skriker: -Ohh naj, honnen! Titta honnen! Oh naj!

2-åringen anser alltså att fårpläden är en hund! Och hur jag någonsin ska lyckas få honom att sätta rumpan på den där "honnen" vete tusan.....

Snygg svansföring!

Tellan spankulerar i trädgården

Ammy & Viggo

Sitter just nu framför datorn och tittar samtidigt ut genom fönstret, över vårt hygge. Där strosar mamma älgko med kalv. Med stora kliv svävar de med lätthet över den kuperade terrängen och nappar åt sig tuggor från slyet med sina ljusa mular. I förgrunden ser jag vår tigrerade katt, som sitter och tittar intresserat på älgarna uppe ifrån våran balkong. Kan man bo bättre?

Jag och Viggo fick till den första seriösa jaktträningen idag sedan Hanna föddes. Kändes bara så himla bra och kul!!!! Viggo var dessutom så himla snygg i solskenet, där han och ängens höstfärger smälte samman.

Insåg då att det var attans bra att han har varit och lämnat blod, för den rakade fläcken på halsen lyste vit och klar. Hade det inte varit för fläcken så hade han varit fullständigt dold i det höga gulröda gräset.

Ludd är kul!

Ludd kan man sno ur soppåsen och bära bort till sin filt. Ludd kan man finfördela och sprida ut i hela huset. Luddet kan dock fastna i läpparna (lite jobbigt). Se alltså till att vattenskålen är påfylld innan ni börjar att ”ludda”.

Man kan göra eget ludd!

Tag det tovade, handgjorda, svindyra ullsittunderlaget ur lillhusses vagn. Engagera pappa Viggo i en dragkamp. Snart har ni väldigt många fler sittunderlag, dock ngt mindre till storleken. Dessa minisittunderlag kan man sedan placera ut i hela huset och då andan faller på slita sönder i än mindre bitar och till sist har man bara ludd kvar.

Man kan också slita loss lite päls från den gamla hunden. Hon fäller just nu och är väldigt luddig! Där måste man dock akta sig för hon kan få för sig att "ludda" tillbaks.

Jag gillar ludd!!!!

/Ammy, a fluffy dog

En motorhuv, En motorhuv, En motorhuv, En motorhuv, En motorhuv, En motorhuv, En motorhuv, En motorhuv, En motorhuv, En motorhuv, En motorhuv, En motorhuv, En motorhuv, En motorhuv, En motorhuv, En motorhuv, En motorhuv, En motorhuv, En motorhuv, En motorhuv, En motorhuv, En motorhuv, En motorhuv, En motorhuv, En motorhuv, En motorhuv, En motorhuv, En motorhuv, EN MOTORHUUUUUV….  

…...ringer det, dagligen, i mina öron då sonen övar sig på att kommunicera.

Detta sker, tack och lov, bara varannan dag eftersom att han övriga dagar är alltför hes för att prestera några högre ljud.

Kan tillägga att veckans nya ord är:

En måne,  En måne,  En måne, En måne,  En måne,  En måne,  En måne,  En måne,  En måne,  En måne,  EN MÅÅÅNE…..