8 dagar över tiden idag och ännu ingen bebis. 30-gradig värme och som gjort för att gå på övertid ;-)

Jag har ju lovat att inte gnälla mer, men ett litet gnäll kan man väl få göra eftersom omständigheterna är som de är?

Eftersom den här hundbloggen totalt har tappat fokus och behandlar allt annat än hund, så börjar vi väl inlägget med en liten kisebild....

 Min brors katt Selma med ljuvliga bebisar!!

Visst är kisebebisar söta?

Här kommer ännu en söting......

 Viggo/Storma-sonen Valle, Stormfågelns Alex

Ja, hundbebisar ligger ju inte långt efter.....

Jaha, vi skriver väl lite om hundarna också då. Vad har hänt? Frågar ni Viggo, så säger han; - Nada! Skitboring, tråkig, trist matte!!!!

Ammy har varit på löpsemester i Halmstad. Tack, snälla Ninni och Jonas för att ni ville "byta" vovvar. Efter att Viggo hade matvägrat i 4 dgr insåg jag att det inte funkade längre, så Ammy fick åka på semester och coole killen Zingo (Aim High Donnas Zingo) fick komma och bo hos oss istället.

Friden återställdes så smått, men jag var tvungen att förklara för Viggo att gammeltanten Tellan INTE löpte (hon är kastererad sedan många år). Han hoppade glatt på och tanten säckade ihop i en hög på gräsmattan med alla fyra benen spretande åt alla håll. Att bli utsatt för våldtäktsförsök vid 15,5 års ålder måste vara nog så traumatiskt.

Zingo tillbringade tiden hos oss med att vakta en ljuvt blommande buske i rabatten. Grabben visade sig vara totalt fanatisk vad gäller att fånga humlor.....alla har vi ju våra hobbys???!!!

Frasse, 11 år var också hemma en sväng på semestern och han beslöt sig helt sonika för att utmana inkräktaren Zingo. Hmm, Frasse som aldrig i hela sitt liv varit i närheten av ordet kaxig, mopsade helt plötslig upp sig och såg ut som värsta blåsbälgen (mkt stilig måste jag säga). Så, det var bara till att påminna honom om att han faktiskt är en gammal gubben och inte bör syssla med sådana fysiska aktiviviter som slagsmål.........Kan ju tillägga att Zingo inte såg Frasse som ngt större hot, snarare blev han irriterad på honom för att han stod i blickfånget för de älskade humlorna....

Som sagt ingen hundträning och promenaderna är inte vad de en gång varit.  Eftersom matte vaggar framåt i långsamt tempo, får hon gå med Tellan, medan hussarna ilar på med de litet yngre och piggare hundarna.

MEN, nu har mattes kropp degraderats så mkt att den 15,5 åriga tiken drar i kopplet för att få komma framåt. Inser ni då hur långsamt jag går? Tella måste ju känna sig som värsta ungdomen......

Hundgårdarna börjar närma sig färdigstatus och vovvarna är mäkta nöjda med hundhuset. Stort tack till Kjell och hans grabbar för allt snickrande!

Dagens visdomsord från Ammy:

"Skulle en väldig gammal, mossig, halvblind, döv och senil tik råka gå förbi ert märgben på ca 5 meters håll? Drag då upp överläpparna, visa garnityret, studsa fram mot den uråldriga hunden med svansen i vädret och ge till ett skarpt skall. Effekt?

Den gamla, mossiga, halvblinda, döva och senila tiken får då en smärre hjärtinfarkt av överraskelse, då hon inte ens uppfattat att det finns ett märgben i närheten. Gå sedan, nöjd och på stela ben därifrån och återgå till ert märgbenstuggande........"

Ja, det gäller att sätta sig i respekt inför de andra flockmedlemmarna.....

Ni läsare som hatar gnäll, råder jag att sluta läsa omgående!

Jag bara måste få skriva av mig lite, med förhoppning att min depressiva gravidhjärna ska repareras en liten smula.

Nu börjar jag.....

Här kommer den krassa verkligheten; att vara gravid i 9:e månaden.

Jag har verkligen skittråkigt. Min kropp har satt stopp för allt vad hundaktiviteter heter och jag ligger mer eller mindre i soffan hela dagarna. Som gjort för att skapa depressioner, eller hur?

Jag begriper inte hur man kan svälla upp så in i norden? Nu är jag så tjock, så att inte ens mammabrallorna passar längre :-(

Och eftersom man är lite snål, så går man inte och köper fler mama-outfits såhär ngr veckor innan förlossning. Utan man snor helt sonika sin sambos gamla 80-tals fotbollsträningsbrallor (blå, glansiga med vita revärer) och ber till någon där uppe att ingen ska komma på besök och få se denna mänskliga, gigantiska, blåglansiga pilatesboll vaggandes gå runt i trädgården. Snacka om att känna sig chic.

Lägg där till de labila små gravidhormonerna som spökar runt i hjärnkontoret..... När man så nu inser att man är stor, tjock, fet och extremt ful leder detta till dagliga (fullkomligt obegripliga) återkommande gråtattacker, vilket i  sin tur leder till kroniskt rosakantade ögon (snyggt). Ögon som dessutom är i avsaknad av mascara, eftersom det ju inte är så praktiskt när man tar till lipen hela tiden.

Exempel på "hysterisktbörjagråtatillfällen" är: När man tappar skeden på golvet och inser att man inte kommer att nå den med fingertopparna, när man spiller mat på den sista nytvättade mammatröjan (bara för att man måste hålla tallriken så långt från munnen när man äter), när man inte kommer in i duschkabinen utan att skrapa huden på magen, när man istället för att åka och fika på våffelcafé får gå och lägga sig eftersom magen/bebisen beslutat sig för att träna lite sammandragningar, när alla andra utom jag får åka på jaktinternat, när sambon åker på Bruce Springsteen-konsert och man själv givmilt gett bort sin egen biljett till sambons systerson (och dessutom, så visade det sig vara en hejdundrandes konsert), när hundkrakarna inte lyder längre, när 1,5-årssonen gråter i raseri för att hans älskade fordonsbok inte längre ryms i morsans knä, när man återkommer till sin parkerade bil på sta'n och inser att man inte kan komma in i den, eftersom ngn j**el parkerat alltför nära.....

Okej då, jag slutar väl där, men ni anar inte hur många helt vardagliga ting, som nu blivit oövervinnerliga eländen. SUCK! GNÄLL! PIP! GRÅT!!!!! SKRIK! JAG BLIR GALEN!

Lägg där till kroniskt hård mage, men desto tätare toabesök vad gäller kisseriet samt svullna fötter och fotleder (ger ett intryck av kassler, då de stoppas i de annars så snygga remsandalerna)..........

......tycker ni att jag är gnällig? Ber ödmjukast om ursäkt för detta aningens, labila blogginlägg. Återkommer när jag blivit normal igen (om det nu någonsin kommer att ske??). Lovar då att skriva om hundar istället för om hormoner.

Nu ska jag ner till köket, där det som kompensation för det missade våffelcafé-besöket nu gräddas hemmagjorda våfflor. Arme sambon vågade väl inte göra ngt annat efter min hysteriska gråtattack i eftermiddags....

/Glad Sommar

från en snart desperat kvinna utan hundliv