Jag var bara tvungen att stjäla en bild från Stormfågelns kennel. Nedan ser ni Storma-/Viggo-sonen Valle. Visst är han härlig?

Läs mer om Valle och hans syskons valpträff på http://www.jaktgoldenstorma.cybersite.se/

Valle, 4 månader

Här står hon, vacker som en solskensdag, men skenet bedrar......

...för plötsligt tar hon nacksving på sin far.....

....som tappar tennisbollen i rena förskräckelsen......

.....men som sen tappert försöker försvara sig.......

.....men måste till slut se sig besegrad av enveten dotter!

Ja, det undrar jag också. Ett sammanfattande ord, som beskriver den nuvarande livsföringen är, bajs.

Förste bajsare är bebisflickan Hanna. Vi fick hem en bebis, som i snitt bajsar en gång i timmen! Inser ni hur många blöjbyten det innebär per dygn? 24 stycken! Bebisars bajs är senapsgult och löst och kommer liksom ut ur ungen med ett högljutt sprutt. Fadern till barnet är en hängiven och pålitlig blöjbytare, men en dag utsattes han för detta sprutt då det lilla barnet var utan den skyddande blöjan…… Skötbordet, badrummet och fadern täcktes då av små små gula bajsstänk. Lägg till att fadern maniskt tvättar händerna efter varje blöjbyte i vanlig fall, då han ju faktiskt är kock och matlagare och så kan ni ju tänka er hur han reagerade nu….

Andre bajsare är då den snart tvåårige sonen. Han lägger liksom upp lite större laddningar i blöjan. Mängd och konsistens är direkt beroende av vad som har förtärts. Ofta ”väljer” han dock lite så där lagom kladdig konsistens, typ som kitt. Aromen är betydligt mer påträngande än bebisflickans.

Sonen drabbades av halsfluss och fick tillförordat penicillin. Alla vet vi ju vad som sker med magen då man inmundigar sådan medicin……..

Sonen väger 15 kg och den första skräckblöjan han producerade efter penicillinstarten vägde väl cirka 2 kg. Den moderna byxblöjan av idag är inte skapt för 2 kg bajs! Vad sker då undrar ni? Jo, då pöser det liksom över alla breddar. Ut tränger bajsgeggan vid låren. Bajset pressas sedan upp över blöjkanten och sprider sig vidare över ryggen. Snoppen täcks av en brun smet, som letar sig vidare upp över magen och in i naveln. Lägg där till att kläderna samtidigt smetas fast mot en livlig barnkropp……

Bajsare nummer tre och fyra får väl då vara modern och fadern. Vad händer då när man bajsat varenda dag i ett års tid? Jo, mina vänner, då säger den lilla trekammarbrunnen att den är full! Vad händer då frågar ni er? Jo, mina vänner, då svämmar det över i husets samtliga avlopp. Det är ganska jobbigt när det gör det en söndagsmorgon. Ni vet när man är sådär lite lätt yrvaken och precis fixar med frukosten och inser att allt vatten som tvättmaskinen pumpar ut pumpas rakt ut över hallgolvet. Innan man inser faran, så har avloppsvattnet stigit i alla golvbrunnar, handfat och toaletter. Bajs och toalettpapper jäser över sina breddar i duschen och kletar sig effektivt in i hela avloppsbrunnen….

Vår alltid like snälle granne kom och räddade oss. Han rensade hej vilt (i vårt bajs) med rensmojängen och jag grävde hej vilt ute i trekammarbrunnen och till sist lyckades vi få allt bajs att sjunka en aning, så att det blev fritt fram för oss att kunna bajsa lite mer tills dess att renhållningsföretaget kunde komma och tömma. Kan tillägga att vi nu beställt tömning två gånger per år. Det får kosta vad det kosta vill, för ytterligare en bajsöversvämning fixar jag inte!

Kan också tillägga att vår underbare granne generöst erbjudit oss att lägga våra soppåsar i hans soptunna. Det blir ju liksom ganska fort fullt i den egna tunnan, då barnen producerar två soppåsar med bajsblöjor per dag..

Så kommer vi då slutligen till bajsätaren. Bajsätaren kallas också för Ammy och hon liksom flertalet jyckar smaskar gladeligen i sig pippifågelbajs, kattbajs och annat tillgängligt bajs. Eftersom vi haft bajsöversvämning, så tömde vi ju en del av bajset så att säga manuellt i en tunna och så slängdes detta överflödiga bajs och toapappersrester på behörigt avstånd från vår boning. Men, är man jakthund med god bajsfinnarförmåga, spårar man sig lätt till denna dumpningsplats. Ser ni bilden framför er, av en underbar gyllene unghund, som kommer mot er i full galopp, med en gråkletig geggamojjaklump nerträngd i svalget och toapappersrester hängandes i mungipan? Kan man göra annat än att älska den lilla varelse, som glatt visar upp vilken skatt hon hittat i skogen?

Så god vänner, är det någon som undrar vad vi sysslar med nu för tiden, så vet ni det nu!

 Fd apportörer! Numera bajsätare och eminenta barnvagnshundar!

Så kom hon då äntligen, på dag nr 9.....

.......och fort gick det. Vi var inne på förlossningsrummet kl. 14.20 och vår lilla flicka föddes 14.51

Jag var inne och kollade på webbisar, men de har tydligen missat att lägga in en del information, så jag gör det här istället.

Född:080730, kl. 14.51

Kön: Flicka

Vikt: 3764g

Längd: 52 cm

Syskon: Isac

Efterlängtad!

8 dagar över tiden idag och ännu ingen bebis. 30-gradig värme och som gjort för att gå på övertid ;-)

Jag har ju lovat att inte gnälla mer, men ett litet gnäll kan man väl få göra eftersom omständigheterna är som de är?

Eftersom den här hundbloggen totalt har tappat fokus och behandlar allt annat än hund, så börjar vi väl inlägget med en liten kisebild....

 Min brors katt Selma med ljuvliga bebisar!!

Visst är kisebebisar söta?

Här kommer ännu en söting......

 Viggo/Storma-sonen Valle, Stormfågelns Alex

Ja, hundbebisar ligger ju inte långt efter.....

Jaha, vi skriver väl lite om hundarna också då. Vad har hänt? Frågar ni Viggo, så säger han; - Nada! Skitboring, tråkig, trist matte!!!!

Ammy har varit på löpsemester i Halmstad. Tack, snälla Ninni och Jonas för att ni ville "byta" vovvar. Efter att Viggo hade matvägrat i 4 dgr insåg jag att det inte funkade längre, så Ammy fick åka på semester och coole killen Zingo (Aim High Donnas Zingo) fick komma och bo hos oss istället.

Friden återställdes så smått, men jag var tvungen att förklara för Viggo att gammeltanten Tellan INTE löpte (hon är kastererad sedan många år). Han hoppade glatt på och tanten säckade ihop i en hög på gräsmattan med alla fyra benen spretande åt alla håll. Att bli utsatt för våldtäktsförsök vid 15,5 års ålder måste vara nog så traumatiskt.

Zingo tillbringade tiden hos oss med att vakta en ljuvt blommande buske i rabatten. Grabben visade sig vara totalt fanatisk vad gäller att fånga humlor.....alla har vi ju våra hobbys???!!!

Frasse, 11 år var också hemma en sväng på semestern och han beslöt sig helt sonika för att utmana inkräktaren Zingo. Hmm, Frasse som aldrig i hela sitt liv varit i närheten av ordet kaxig, mopsade helt plötslig upp sig och såg ut som värsta blåsbälgen (mkt stilig måste jag säga). Så, det var bara till att påminna honom om att han faktiskt är en gammal gubben och inte bör syssla med sådana fysiska aktiviviter som slagsmål.........Kan ju tillägga att Zingo inte såg Frasse som ngt större hot, snarare blev han irriterad på honom för att han stod i blickfånget för de älskade humlorna....

Som sagt ingen hundträning och promenaderna är inte vad de en gång varit.  Eftersom matte vaggar framåt i långsamt tempo, får hon gå med Tellan, medan hussarna ilar på med de litet yngre och piggare hundarna.

MEN, nu har mattes kropp degraderats så mkt att den 15,5 åriga tiken drar i kopplet för att få komma framåt. Inser ni då hur långsamt jag går? Tella måste ju känna sig som värsta ungdomen......

Hundgårdarna börjar närma sig färdigstatus och vovvarna är mäkta nöjda med hundhuset. Stort tack till Kjell och hans grabbar för allt snickrande!

Dagens visdomsord från Ammy:

"Skulle en väldig gammal, mossig, halvblind, döv och senil tik råka gå förbi ert märgben på ca 5 meters håll? Drag då upp överläpparna, visa garnityret, studsa fram mot den uråldriga hunden med svansen i vädret och ge till ett skarpt skall. Effekt?

Den gamla, mossiga, halvblinda, döva och senila tiken får då en smärre hjärtinfarkt av överraskelse, då hon inte ens uppfattat att det finns ett märgben i närheten. Gå sedan, nöjd och på stela ben därifrån och återgå till ert märgbenstuggande........"

Ja, det gäller att sätta sig i respekt inför de andra flockmedlemmarna.....

Ni läsare som hatar gnäll, råder jag att sluta läsa omgående!

Jag bara måste få skriva av mig lite, med förhoppning att min depressiva gravidhjärna ska repareras en liten smula.

Nu börjar jag.....

Här kommer den krassa verkligheten; att vara gravid i 9:e månaden.

Jag har verkligen skittråkigt. Min kropp har satt stopp för allt vad hundaktiviteter heter och jag ligger mer eller mindre i soffan hela dagarna. Som gjort för att skapa depressioner, eller hur?

Jag begriper inte hur man kan svälla upp så in i norden? Nu är jag så tjock, så att inte ens mammabrallorna passar längre :-(

Och eftersom man är lite snål, så går man inte och köper fler mama-outfits såhär ngr veckor innan förlossning. Utan man snor helt sonika sin sambos gamla 80-tals fotbollsträningsbrallor (blå, glansiga med vita revärer) och ber till någon där uppe att ingen ska komma på besök och få se denna mänskliga, gigantiska, blåglansiga pilatesboll vaggandes gå runt i trädgården. Snacka om att känna sig chic.

Lägg där till de labila små gravidhormonerna som spökar runt i hjärnkontoret..... När man så nu inser att man är stor, tjock, fet och extremt ful leder detta till dagliga (fullkomligt obegripliga) återkommande gråtattacker, vilket i  sin tur leder till kroniskt rosakantade ögon (snyggt). Ögon som dessutom är i avsaknad av mascara, eftersom det ju inte är så praktiskt när man tar till lipen hela tiden.

Exempel på "hysterisktbörjagråtatillfällen" är: När man tappar skeden på golvet och inser att man inte kommer att nå den med fingertopparna, när man spiller mat på den sista nytvättade mammatröjan (bara för att man måste hålla tallriken så långt från munnen när man äter), när man inte kommer in i duschkabinen utan att skrapa huden på magen, när man istället för att åka och fika på våffelcafé får gå och lägga sig eftersom magen/bebisen beslutat sig för att träna lite sammandragningar, när alla andra utom jag får åka på jaktinternat, när sambon åker på Bruce Springsteen-konsert och man själv givmilt gett bort sin egen biljett till sambons systerson (och dessutom, så visade det sig vara en hejdundrandes konsert), när hundkrakarna inte lyder längre, när 1,5-årssonen gråter i raseri för att hans älskade fordonsbok inte längre ryms i morsans knä, när man återkommer till sin parkerade bil på sta'n och inser att man inte kan komma in i den, eftersom ngn j**el parkerat alltför nära.....

Okej då, jag slutar väl där, men ni anar inte hur många helt vardagliga ting, som nu blivit oövervinnerliga eländen. SUCK! GNÄLL! PIP! GRÅT!!!!! SKRIK! JAG BLIR GALEN!

Lägg där till kroniskt hård mage, men desto tätare toabesök vad gäller kisseriet samt svullna fötter och fotleder (ger ett intryck av kassler, då de stoppas i de annars så snygga remsandalerna)..........

......tycker ni att jag är gnällig? Ber ödmjukast om ursäkt för detta aningens, labila blogginlägg. Återkommer när jag blivit normal igen (om det nu någonsin kommer att ske??). Lovar då att skriva om hundar istället för om hormoner.

Nu ska jag ner till köket, där det som kompensation för det missade våffelcafé-besöket nu gräddas hemmagjorda våfflor. Arme sambon vågade väl inte göra ngt annat efter min hysteriska gråtattack i eftermiddags....

/Glad Sommar

från en snart desperat kvinna utan hundliv

En riktigt glad midsommar tillönskas alla goda vänner!!!

Här sviras det av förklarliga skäl inget nämvärt. Sambon snapsade dock lite och sa bestämt att jag inte fick föda idag, för han kunde minsann inte köra in mig till förlossningen. Känns tryggt med sådana kommentarer. ;-)

Det känns som att jag på en enda vecka svällt upp som en ballong och plötsligt, så funkar ingenting av det där vanliga, som man brukar kunna göra. Att tappa ngt på golvet blir helt plötsligt skitjobbigt och i princip oövervinnerligt. När man väl lyckats knyckla ihop sin otympliga kropp och tagit sig ner i golvnivå ska man ju ta sig upp igen. Innan man ens har hunnit att börja försöka, så har man en unge hängandes över ryggen och ett gäng hundar pussandes i ansiktet. Åja, man ska ju inte klaga. Det är åtminstone inte 30 grader varmt ute längre. :-)

Idag har Ammy blivit stor flicka. Första löpet började idag. Skönt tänkte jag, att hon äntligen kom igång, men sedan insåg jag att hon är i höglöp ungefär samtidigt som det ska anlända en ny baby i familjen. Snacka, om att man måste försöka börja fjäska för sina vänner redan nu, för att kunna reda ut allt. Barnvakter och hundvakter kan ju vara bra att ha i sådana här lägen.

Veckans visdomsord från Ammy:

Visste ni att anledningen till att hästar går på sommarbete, enbart är för att en goldenflicka ska kunna träna sig på att smyga sig nära dessa gigantiska byten, lägga sig i bakhåll bakom en stor ormbunke och sedan göra ett vilt utfall?

(Detta göres dock på behörigt avstånd från kusarna, för de skulle ju anfalla tillbaka.....)

GLAD MIDSOMMAR GOD VÄNNER!

/hälsar ballongliknande matte med understimulerade hundar

Storm igen! Var ute en runda och försökte färdigställa Isacs sandlåda, men fick snart ge upp då alla verktyg blåste iväg..... Kan ju tillägga att min blyertspenna också försvann, men det var en annan stormvind (Ammy) som norpade med sig den i farten och pulvriserade den i andra änden av trädgården.

Nu ska vi se om jag kan sammanfatta tiden som gått? Nja, man kan väl säga foglossning, noll hundträning, arg unge med tandgenomträngning, fest och svullen sambohand. Hmm, låter kanske lite märkligt, men sådant är mitt liv.

Magen växer, jag är nu i vecka 35 och det tar onekligen emot lite här och där när man försöker göra ngt. Hundpromenaderna går i slow motion, men jag är än dock glad över att kunna röra mig överhuvudtaget (en del stackare har ju det mkt värre). Hundträningen blir följaktligen lidande, men jag och Viggo tog oss i alla fall ut på working test den 1 juni. Det gick väl rätt ok, med tanke på att vi inte tränat ngt ;-)

Vi började på station nr 3, där det föll en dubbelmarkering bakom en stenmur. Viggo sprang ut i riktning mot nr2, men fick med sig nr1 tillbaks. Därmed blev det lite hjärnsläpp när nästa skulle hämtas, eftersom han var bombsäker på att han hämtat nr2, suck! Tut och blås och dirigering och in kom dummyn och vi fick 12p.

Station nr4: Walk up med två stycken hundar, vilka fick varsin enkelmarkering. Viggo markerade bra, jobbade i rätt område, men hade svårt att få vittring. Dummyn kom in, efter idogt jobbande och vi fick 17p.

Station nr5. Dirigering över dike. Hjärtegullet kubbade iväg. Hamnade lite på sniskan. Matte blåste stopp. Skitsnyggt stopp! BRA, sa matte. Aha, sa Viggo och drog iväg i full fart. Tusan vilken liten olydig varelse..... Nåja, efter ytterligare tutande och dirigerande, så var dummyn hemma och vi fick 15p.

Station nr1. Långt fotgående + lång enkelmarkering. Viggo markerade som en gudom, MEN, jag kände ett smärre ryck i hundkroppen i samband skottet. Hmm, kanske lite väl laddad hund, men han knallar ju åtminstone inte. Domaren tyckte att Viggo var en optimal jycke, med undantag för rycket :-) . Vi fick 18p.

Station nr2. Dirigering + enkelmarkering. Ja, här hände det ngt???? Skickade ut gullebarnet på dirigeringen, blåste kontaktsignal, MEN??? Hunden flängde runt som galen ute på ängen och lyssnade inte ett dugg. Matte fattade noll?? Efter visselsignaler á la fotbollsmatch och diverse vrål och viftningar kom dummyn (och hund) hem. MEN avlämningen???? Flamsa, flamsa, steppa, steppa. Galen hund? Ja ja, men sedan fick han hem enkelmarkeringen och vi gick snopna ut med 11p.

På vägen tillbaks, flängde Viggo som värsta cirkushästen och plötsligt öppnade han gapet och satte i sig ngr deciliter träflis, från hästpaddocken vi gick igenom. Käre tid? Hunden satte i halsen och matte blev vettförskrämd?? Sedan käkades det gräs i mängder, harklades och hostades och spyddes.

Kollade igenom svalg och mun och det enda jag kunde hitta var 4st små sticksår i ena mungipan? Har ingen aning om vad detta var, men dagen efter var de illgula och inflammerade, för att sedan bli som ärtstora knutor i mungipan. Mystiskt!

På nationaldagen träffade vi Tarja och Boris från Finland, som har Viggos bror Morris. Otroligt kul att få se, träffa och träna med ett kullsyskon till Viggo!

Viggo och Morris

Vi har i alla fall likadana tungor!

Har fått rapport från Tina och Stormfågelns kennel om att Storma/Viggo-valparna växer och frodas. Alla är nu tingade och de kommer att flytta till aktiva hem allesammans. Jättekul!!

Titta och njut av gullebarnen!

Jag ska döda dig, din eländiga lilla kamptross!

Jag som hela tiden har skyllt Ammys "penséedödargener" på hennes mamma Raja. Hmm, kan det verkligen vara Viggo som nedärver dessa negativa egenskaper?