Jag tillhör skaran som är förtjust i ljung. Finns det något vackrare nu på hösten?

Underbar färggrann ljung

Ammy tillhör också skaran som är förtjust i ljung. Finns det något godare nu på hösten säg?

Lätt finfördelad ljung a´la Ammy

Ullbollar kräver hö!

Jag gav alltså i uppdrag åt sambon att införskaffa föda till fåren. Han satte sig genast i vår blå Skoda-kombi med släpet bakefter. Ekipaget brummade sedan ner för "oljeberget" till sambons goda vänner som bistår med ekologiskt och fräscht hö.

Tro nu inte, mina vänner, att det då handlar om små behändiga höbalar. Nej, nej det är ju ingen sport. Hem kommer sambo och Skoda med en väldans stor höbal. En sådan där som ni typ brukar se ute på åkrarna när ni är ute och kör bil ni vet.

Stor, rund och TUNG!

400 kg

till våra tre får, Polly, Doris och Mini......

Sambon var entusiastisk. Jag var mållös.

Mannen i mitt liv deklarerade att höbalen var 1,20 m bred och likaså är då vår stalldörr, vilket då enligt sambon innebär att höbalen bara är att rulla in.......

Nå, vad tror ni god vänner. Går höbalen in genom dörren?

Jag kan ju nämna att sambon kom in efter någon timme och sa att det "nog" inte blir några problem.

"Men, det sticker ju klart ut en massa grejer (läs hö) från höbalen. Den är ju liksom inte jämn.", sa sambon fundersamt.

Därefter berättar han att det också skedde en liten incident då höbalen skulle rullas av släpet......

Släpvagnen kopplades bort från Skodan och sambon puttade på jättebalen. Då tippar följaktligen släpet av 400 kg-tyngden. Och då åker draganordningen på släpet upp i luften.

Ja ja, tänker ni, men den åker ju ner igen när höbalen når marken.

Nä nä, säger jag. För nu var det nämligen så käckt att släpets draganordning liksom hakade i låset på Skodans baklucka.

Nä, jag vet..........inte bra....

Det innebar då att vår mörkblå Skoda långsamt hissades upp mot himlen och lika långsamt kasade höbalen ner mot marken.

Någonstans når saker och ting jämvikt. Det gjorde även höbalen och Skodan. Därför blev sambon ståendes med en höbal halvvägs upp (eller ner) på ett släp vars draganordning pekade upp i skyn och ovanpå den var bakänden på en mörkt blå Skoda fasthakad.

Nä, jag vet inte hur han fick ner alltsammans.........och jag vill inget veta......

Men rösta nu kära vänner. Kommer samme sambo att få in den stora höbalen genom den lilla stalldörren?

400 kg höbal

Dogs and cowpats do not match!

Guess who....

the one and only

KOBAJSRULLARAMMY!!!!!!

Dramatisk rubrik!

Sonen explorerar sin omgivning och det är sannerligen fantastiskt vad en 3-åring kan hitta på. Han är inte bara ytterst verbal (till skillnad från sin syster som fortfarande bara säger BÄÄÄÄÄÄ) utan också oerhört observant.

Idag satt han och jag tillsammans inne i lekstugan och "fikade". Sonen bubblade hej vilt och jag satt med min ihopknycklad lekamen på en miniatyrstol. Det stora dilemmat just då, var att en fluga hade "gått sönder" (alltså död).

I ett huj sitter plötsligt en stor, glad och flåsande goldenhanne intill mig.

-Titta Viggo vill också fika, säger jag.

Sonen tittar, märkbart skärrad, på den stora hunden. Det kan tilläggas att han är måttligt förtjust i håriga varelser.

Med en stor bekymmersrynka i pannan säger sonen allvarligt; -Brinner!

Jag fattar nada....

-Brinner!

-Va??

BRINNER!!!!!

-Brinner det?

-Titta Viggo brinner, säger sonen slutligen förklarande.

Jag sitter som ett UFO och fattar inget förrän jag ser Viggos andedräkt avteckna sig som dimmpuffar i den kyliga luften.

-Viggo brinner. Ryker, säger sonen fundersamt igen.

Vad säger man?

Svårt att slå hål på en 3-årings logik.