Igår blev Viggo pappa igen. 6 små valpar såg dagens ljus hos Kennel Tiebreak. Mamma är Tiebreak Kiwi. http://hem.passagen.se/amiem/

Sonen har öroninflammation IGEN! Penicillinkur nr6 i år. Förstår ni nu varför det inte hinns med ngn hundträning eller?

Maire och svärmor är dock räddarna i nöden. Tack snälla för all hjälp!!!!!

Sambon har hämtat sig sedan sist, men i skrivandets stund ligger han hjälplös hos tandläkaren, så jag förväntar mig att han åter kommer att uppvisa vissa beteendestörningar vid hemkomst.

Igår, efter diverse släktkalas under helgen som gått, stod jag otåligt väntandes på att sambon skulle angöra hemmet. Lätt egoistisk, såg jag fram emot att kunna smita ut på skogspromenad med vovvarna och bara lyssna på fågelsång och tystnad.

En ganska sliten och trött sambo som jobbat hårt hela dagen överfölls av lyckligt pladdrande barn vid hemkomsten och jag pep snabbt iväg.

Där lämnade jag alltså fadern i sticket med orden:

-Ungarna har käkat, men du måste kanske byta blöja på dem........

Föga anade då den slutkörde fadern vad som skulle hända härnäst.

Dottern var som sagt fullmatad och det som stoppas in måste självfallet komma ut. Hon bajsade alltså, inom loppet av ngn minut, ner sig fullständigt. Som den rådige fader sambon är, satte han på ett litet barnprogram till 2,5 årige storebror för underhållnings skull. Sedan tog han lilltjejen på armen och gick upp för trappan för att påbörja sanering. Tilläggas kan, att sambon varit och storhandlat innan han kom hem, så han kände ju en viss oro för att maten, som han inte hann plocka in, skulle förgås i rumsvärmen(han är ju kock).

Snart lade sig så  lugnet i huset. Sonen tittar på tv på bottenvåningen och den nybytta dottern pladdrar lyckligt: - Baba baba babab

(Jag hävdar att baba är förstadiet till att säga mamma, medan fader tycker att hon klockrent säger pappa....)

Det är då jag kliver in genom ytterdörren igen. Avslappnad och lycklig lyssnar jag på en familj i harmoni. Sedan inser jag att sonen är tyst. En son som annars oavbrutet pratar från morgon till kväll...

Tyst son är inte bra! Tyst son är upptagen med annat!

Kliver igenom köket och stöter på en ytterst fokuserad son. Det tar ett tag innan jag kan säga något.....

Sedan säger jag: " Oj, har du hittat flaskan med barnolja?"

Sonen svarar koncentrerat: "Mmmmmmm!"

och droppar sedan noggrant ytterligare barnoljedroppar på golv, vägg och leksaker. Samtidigt försöker han att hålla balansen, ståendes i en gigantisk pöl med barnolja.

"Halt!" säger han upplysningsvis till mig.

"Mmm, det blir halt med olja." svarar jag och vet inte riktigt vad jag ska säga mer.

Jag kan ju säga att jag såg komiken i det hela medan den utarbetade fadern blev ståendes som ett utropstecken då han såg oljekaoset i hallen. Det var inte riktigt läge för lättsam konversation i det läget, så jag smet uppför trappan för att natta oljeindränkt son.

Fadern torkade sammanbitet golvet då jag kom ner igen. Han var forfarande mållös. Fortfarande inte läge för konversation.

Fram med skursvabben och efter en halvtimmes idogt jobbande började hallen bli sig lik igen. Sambon landade i soffan, fortfarande tyst (jag tror att han gick in i ngn typ av chock????) och själv betraktade jag det nystädade blänkande golvet.

Jag stod där med mina babyoljelena fötter och tänkte att det här måste jag ju bara förtälja för er andra. Barnolja på parkettgolv funkar riktigt bra (i det här fallet använde sonen Barnängens).

En blank vårdande hinna lägger sig ovanpå och smörjer både golv och fot. Golvet blir verkligen flott värre!

Min matte fick en idé!

Hon tyckte att vi två skulle starta på en lydnadstävling (vad tänkte hon med då, kan man ju undra?). Nu är ju min matte dock realist och inser att jag är lite nervig och kanske inte helt färdig för start ännu, men det var ju på hemmaplan, så hon tyckte att vi kunde sponsra hemmaklubben……

Det enda jag inte förstår riktig är varför hon ömsom skrattade och ömsom såg ut som att hon skulle dö efteråt…………….konstiga människor??????

Den stora fadäsen inträffade tydligen redan efter 30 sekunder.

Då skulle man visst ligga stilla, lite snyggt på rad tillsammans med andra artfränder.Jag brukar faktiskt ligga, även om jag tycker att främmande hundar kan vara lite läbbiga.

MEN, fattar ni att vid det här tillfället, så låg det ngt väldigt fluffig och långhårigt bredvid mig. Ngt jag aldrig tidigare sett (matte säger att det var en collie). Jag kollade in honom noga noga och han verkade faktiskt ganska ofarlig, så jag skulle precis till att slappna av, men vad skådar mitt norra?????

JEEEESUUUUSS, ngt gigantiskt svart med batman-öron på andra sidan om mig??? (matte säger, schäfer) Bäst att ducka! Efter ngr sekunder inser jag att han faktiskt är ute efter mig. Hans ögon säger; Jag brukar sluka sådana där små goldenfjantar, som dig, i en enda munsbit!!! Watch out!

Bäst att fly, innan man blir schäfermos!

Jag kryper. Lågt! Platt som en goldenpannkaka rör jag mig försiktigt över appellplanen. Skärrat sneglar jag snett bakåt mot goldendödaren. Han befinner sig fortfarande alldeles för nära. Jag ålar vidare, mot matte, mot tryggheten, mot överlevnad.

Efter tre strategiskt planerade krypningar lyckas jag lägga ett vettigt säkerhetsavstånd till fienden. Nu ligger jag tryggt, långt från eländet och hyfsat nära min matte, som jag hoppas dödar schäferskrället ifall han gör en framryckning mot mig.

Matte sammanfattar ovanstående: NOLL, NOLL och återigen NOLL

Efter ”nära döden”-upplevelsen, så fick jag visa upp mina färdigheter för tre extremt mystiska och oroväckande varelser (domare mfl). Jag var faktiskt ganska duktig (tror jag?). Bollade ju lite med apportbocken, skuttade som värsta kängurun under språngmarschen på linförigheten (matte är rätt ball då hon springer) och visade upp en fantastisk stadga då matte kallade in (inte värt att röra sig då tre eventuellt mentalt labila människor står så nära en).

Matte sammanfattar: Ehhh, no comment

Domaren sammanfattar: Helhetsintryck, 8. Kommentar: stökigt

Tävlingsledaren sammanfattar: ”Du har ju i alla fall en jätteglad hund. Även om det ser ut som att hon ska krypa ur skinnet snart. Meen, det syns ju att hon är väldigt ung.

””Öhh…..”, säger den lätt svettiga och andfådda matten.”

…två år, erkänner matte sedan lite lätt generat.

”Oj”, säger tävlingsledaren förvånat. Men, hon hämtar sig sedan snabbt och säger käckt, ”Ja, men tänkt vad duktig hon kommer att vara då hon är tre år.”

Vojne!