Jag var bara tvungen att stjäla en bild från Stormfågelns kennel. Nedan ser ni Storma-/Viggo-sonen Valle. Visst är han härlig?

Läs mer om Valle och hans syskons valpträff på http://www.jaktgoldenstorma.cybersite.se/

Valle, 4 månader

Här står hon, vacker som en solskensdag, men skenet bedrar......

...för plötsligt tar hon nacksving på sin far.....

....som tappar tennisbollen i rena förskräckelsen......

.....men som sen tappert försöker försvara sig.......

.....men måste till slut se sig besegrad av enveten dotter!

Ja, det undrar jag också. Ett sammanfattande ord, som beskriver den nuvarande livsföringen är, bajs.

Förste bajsare är bebisflickan Hanna. Vi fick hem en bebis, som i snitt bajsar en gång i timmen! Inser ni hur många blöjbyten det innebär per dygn? 24 stycken! Bebisars bajs är senapsgult och löst och kommer liksom ut ur ungen med ett högljutt sprutt. Fadern till barnet är en hängiven och pålitlig blöjbytare, men en dag utsattes han för detta sprutt då det lilla barnet var utan den skyddande blöjan…… Skötbordet, badrummet och fadern täcktes då av små små gula bajsstänk. Lägg till att fadern maniskt tvättar händerna efter varje blöjbyte i vanlig fall, då han ju faktiskt är kock och matlagare och så kan ni ju tänka er hur han reagerade nu….

Andre bajsare är då den snart tvåårige sonen. Han lägger liksom upp lite större laddningar i blöjan. Mängd och konsistens är direkt beroende av vad som har förtärts. Ofta ”väljer” han dock lite så där lagom kladdig konsistens, typ som kitt. Aromen är betydligt mer påträngande än bebisflickans.

Sonen drabbades av halsfluss och fick tillförordat penicillin. Alla vet vi ju vad som sker med magen då man inmundigar sådan medicin……..

Sonen väger 15 kg och den första skräckblöjan han producerade efter penicillinstarten vägde väl cirka 2 kg. Den moderna byxblöjan av idag är inte skapt för 2 kg bajs! Vad sker då undrar ni? Jo, då pöser det liksom över alla breddar. Ut tränger bajsgeggan vid låren. Bajset pressas sedan upp över blöjkanten och sprider sig vidare över ryggen. Snoppen täcks av en brun smet, som letar sig vidare upp över magen och in i naveln. Lägg där till att kläderna samtidigt smetas fast mot en livlig barnkropp……

Bajsare nummer tre och fyra får väl då vara modern och fadern. Vad händer då när man bajsat varenda dag i ett års tid? Jo, mina vänner, då säger den lilla trekammarbrunnen att den är full! Vad händer då frågar ni er? Jo, mina vänner, då svämmar det över i husets samtliga avlopp. Det är ganska jobbigt när det gör det en söndagsmorgon. Ni vet när man är sådär lite lätt yrvaken och precis fixar med frukosten och inser att allt vatten som tvättmaskinen pumpar ut pumpas rakt ut över hallgolvet. Innan man inser faran, så har avloppsvattnet stigit i alla golvbrunnar, handfat och toaletter. Bajs och toalettpapper jäser över sina breddar i duschen och kletar sig effektivt in i hela avloppsbrunnen….

Vår alltid like snälle granne kom och räddade oss. Han rensade hej vilt (i vårt bajs) med rensmojängen och jag grävde hej vilt ute i trekammarbrunnen och till sist lyckades vi få allt bajs att sjunka en aning, så att det blev fritt fram för oss att kunna bajsa lite mer tills dess att renhållningsföretaget kunde komma och tömma. Kan tillägga att vi nu beställt tömning två gånger per år. Det får kosta vad det kosta vill, för ytterligare en bajsöversvämning fixar jag inte!

Kan också tillägga att vår underbare granne generöst erbjudit oss att lägga våra soppåsar i hans soptunna. Det blir ju liksom ganska fort fullt i den egna tunnan, då barnen producerar två soppåsar med bajsblöjor per dag..

Så kommer vi då slutligen till bajsätaren. Bajsätaren kallas också för Ammy och hon liksom flertalet jyckar smaskar gladeligen i sig pippifågelbajs, kattbajs och annat tillgängligt bajs. Eftersom vi haft bajsöversvämning, så tömde vi ju en del av bajset så att säga manuellt i en tunna och så slängdes detta överflödiga bajs och toapappersrester på behörigt avstånd från vår boning. Men, är man jakthund med god bajsfinnarförmåga, spårar man sig lätt till denna dumpningsplats. Ser ni bilden framför er, av en underbar gyllene unghund, som kommer mot er i full galopp, med en gråkletig geggamojjaklump nerträngd i svalget och toapappersrester hängandes i mungipan? Kan man göra annat än att älska den lilla varelse, som glatt visar upp vilken skatt hon hittat i skogen?

Så god vänner, är det någon som undrar vad vi sysslar med nu för tiden, så vet ni det nu!

 Fd apportörer! Numera bajsätare och eminenta barnvagnshundar!