Igår åkte jag, Viggo och Ammy till Maire för att apporteringsträna. Och, vilken superbra träning det blev. Göran hade med sig Bumper Boys (BB) och det var första gången Viggo tränat med sådana. Hans ögon var stora som tefat och på en gång hjälptes koncentrationen upp till 100%. Häftigt!

Tove, Pia och jag körde linjetag över kalhygget till ett område där ett antal tennisbollar låg "begravda". Viggo var jätteduktig!!!!!! Lyssnade på visselsignaler, tog tecken och hittade bollar. Matte var så stolt att hon kunde dött på kuppen.

Ammy fick köra lite närsök med tennisboll i höga gräset. Intensiteten var hög kan jag säga. Hennes stilige bror, Ville, som är ngt bättre tempererad skötte sig strålande under träning. Han är otroligt lik Viggo i sättet och jag grubblar fortfarande på hur jag lyckades få tag i den absolut vildaste valpen av dem alla???

Annars har helgen varit späckad. Strömavbrott, vedeldning och elaggregat...

I veckan kommer Kopparhults Storma hit för parning. Jag hoppas så, att det ska fungera bra mellan Viggo och Storma. Förra gången, sådana här övningar var på tapeten, hade ju grabben lite svårt att hitta rätt.........men övning ger ju färdighet sägs det ;-)

Fartige Viggo

Vad har flugor och spindlar gemensamt med hundar tänker ni! Rubriken skulle kunna döpas om till: ”Som Ammy i husses hönsnät”

Unghunden är fortfarande väldigt företagsam och allteftersom hon rymmer, spikar husse upp nya hönsnät. Vår gård ser numera ut som en gigantisk hönsbur med nät både på korsen och på tvärsen.

Tanken var ju såklart att alla dessa stängsel skulle vara tillfälliga, tills den dag då Ammy inte rymmer mer (kommer den dagen någonsin att inträffa??) och tills den dagen då hundgårdarna står klara. Men, nu tvivlar matte på att hon någonsin kommer att få njuta av den underbara trädgården utan att vyn störs av nät och stolpar likt värsta fånggården (bara taggtråden som saknas).

Igår hade så husse spikat upp ännu mer hönsnät, nu på höjden, på de mest kritiska hoppställena. Hönsnäten sträckte nu sig upp mot skyn, nära 1,80 meter höga (estetiskt tilltalande må jag säga).

När husse nöjd och belåten beskådar sitt verk, dyker det plötsligt upp en liten gul unghund på andra sidan det gigantiska hönsnätet! Alltså på den sidan, där små gula unghundar inte ska befinna sig. Husse sliter sitt hår (det lilla han har kvar). Fyar på Ammy, som då beslutar sig för att vara duktig och hoppa tillbaks in i trädgården för att blidka arg husse.

Ett gigantiskt språng senare, så hänger liten gul unghund över 1,80 meter högt hönsnät. Det gigantiska hoppet mätte inte riktigt 1,80 meter, vilket innebar att Ammy vackert fastnade på toppen av stängslet. Sekunden, senare bryts den närmaste stängselstolpen av på mitten och unghunden kraschlandar inne i trädgården. Resultatet blev en glad unghund, en förbannad husse och ett demolerat staket.

När husse kommit så här långt i sitt historieberättande och uppgivet beklagade sig över det söndriga hönsnätet, var matte tvungen att inflika: - Hur gick det med Ammy då? – Skadade hon sig?

Husse fnös och menade att AMMY minsann mådde utmärkt, men värre var det med hans staket…….

Nyss hemkommen från härlig träning hos Ninni och Jonas i Fållen. Åh, vad det var längesedan vi träffades allesammans och tränade. KUL! KUL!

Började med lite stadgeövningar med vesslan Ammy. Nyttigt med mkt nya hundar och lära sig sitta kvar i lugn och ro. Givetvis, så var hon uppe och hoppade ngr gånger, men jag tycker ändå att hon börjar förstå vad det hela handlar om. Sedan gick vi lite "fot" vid sidan utan koppel och det skötte hon faktiskt jättebra! Inte lätt som unghund att fokusera på matte, när det finns så mkt annat kul runt ikring.

Viggo fick enkelmarkeringar, som han löste på ett bra sätt. Sedan gav vi oss på dubblering, med skröpligt resultat...... Testade även av honom på ett dolt "linjetag" och insåg att rakt ut inte är rakt ut i vovvens tycke. Han girade mot en gran snett åt vänster, där det tidigare fallit markering. Suck, hem och träna!!

Kul att få titta på Viggos halvsyrran Puffen och H-G's racerhund, Telpa. Ammys mamma Raja fick visa de andra hur långa linjetag ska gå till.

Korvgrillning (hur kan korv med bröd bli så vansinnigt gott utomhus), köttbullesök för vovvarna och allmänt hundprat. Sedan åkte vi hem till Jonas och Ninni, fikade på Ninnis goda bullar och sockerkaka, lyckades till sist på fart på videokamera och TV, så att vi kunde titta på Ammys och Rajas FART-tester. Jonas, Ninni och H-G blev jättesugna på att FART-testa sina vovvar, så frågan är om man inte skulle ta och hänga på dem och även testa vilde Viggo.

Förlåt Maire, för barkbröden! Lovar att fixa ngt smarrigare till nästa helg!

Min frejdiga valp har blivit harig. Från att ha varit som en bulldozer är hon nu liten, försiktig och skraj. Soptunnan här hemma har stått på samma plats sedan Ammy flyttade hit, men nu förstår ni...............nu är den förenad med livsfara att passera!!!

Inne i stora staden Växjö finns det livsfarliga gubbar och på OKQ8 träffade vi på ett superläskigt släp, som stod parkerat helt utan förvarning. För att inte tala om lamporna som lyste grönt/rött vid biltvätten.

Ammy-pammy är inne i spökåldern. Till och med vid dagiset med de små gulliga, rara barnen, som Ammy tidigare älskat, får hon stora skälvan. Barnen är nu små opålitliga mini-monster, som kanske, kanske kan komma att anfalla en darrig 7 månaders unghund. Så, se upp om ni råkar se ngr dagisbarn. De är inte att lita på!!!!!

I måndags åkte Maire och jag till Karina Sellén och Håkan Johanzon (Sörmlands Hundskola) för att göra FART-test på mor och dotter (Raja och Ammy). FART står för Fågelhundens arbetstest och visar hundarnas nedärvda beteende vad gäller arbetslust, problemlösning, rädslor, dådkraft mm. Hunden presenteras för olika situationer helt utan förarpåverkan. Jag ska nedan försöka sammanfatta Ammys test så gott det går. Man får otroligt mkt muntlig information om sin hund under dagen och det är inte så lätt att hålla allt i huvudet. Vi var dock kloka och videofilmade båda hundarnas test, så att man kan gå tillbaks och titta på varje delmoment.

Ammy är ju bara 7 månader, så hon testades bara på de första fyra momenten.

Det första momentet var social kontakt. Jag och Ammy gick fram till en grupp personer (5 st). Föraren får i det här läget inte påverka hunden, utan man är helt passiv och låter hunden ta egna initiativ. Här kom så dagens första och enda överraskning.

I min värld är Ammy en livsglad, översocial liten varelse som gillar människor skarpt. Jag trodde definitivt att hon skulle kasta sig över de stackars människor. Men här, smög hon dock osäkert fram och snusade på de läskiga ”gubbarna”. Förvånad matte! När ”gubbarna” sedan visade sig ha godis, så var de ju desto trevligare.

Karina tog sedan Ammy i kopplet och gick iväg ensam med henne. Ammy hängde neutralt med. När Karina sedan ”bjöd till” och pratade/gullade med Ammy, blev hon superglad, hoppade och studsade och höll intensiv kontakt (detta känner jag igen). Testledaren testar även vilken hårdhet och koncentrationsförmåga hunden har. Detta genom att visa omväxlande en liten dominans för att sedan ge beröm. Ammy satt i frontposition framför Karina. Öronen åkte ner vid dominans för att vips åka upp vid beröm. Allt med 100%-ig fokus på Karina. Sedan kastade Karina en dummy och lät Ammy springa efter. Ammy hämtade dummien och sprang direkt tillbaks till Karina.

Omdöme: Ammy visade att hon är tillgänglig, men dock osäker i inledningsskedet i kontakt med främmande människor. Hon är en mycket vek hund, vilket är positivt i lydnadsdressyren (lättränad, skapar lätt minnesbilder), men kan bli problem om hon upplever ngt negativt, vilket kan skapa en stark negativ minnesbild. Det är viktigt att jag ser till att hon får möjlighet att träffa ”trevliga” människor och skulle vi stöta på en ”ful” gubbe, så måste Ammy få avreagera genom positiv avledning.

Moment två, var Hagen. Hagen/buren har tre olika ingångar, vilka alla är öppna vid de två första delmomenten. Det är en stor ingång mitt emot hunden, en liten lucka på hagens bortsida samt en ”krypingång” vid sidan. Testledaren placerar en dummy i hagen och hunden kopplas loss. Föraren är helt passiv. Här sprang Ammy rakt in genom den stora ingången vid de första två delmomenten och hämtade enkelt dummien. Man bedömer här alla beteenden förutom när hunden har sprungit ut ur buren med dummien, vilket var tur för Ammy sprang glatt till Håkan. Den trevlige ”gubben” hade ju gett henne korv tidigare…..

Sedan stängdes stora luckan. Ammy rusar ut, luckan är stängd, tar ett varv runt buren och dummien, springer till sin korvgubbe (Håkan), tillbaks till buren, tar ett varv i skogen, upptäcker ngr hästar i en hage långt bort, springer till buren, springer till korvgubben, springer till mig, ser läskiga ”gubbar” i publiken, snusar på gubbarna, springer till buren/korvgubben, springer till mig, får syn på en familj långt borta som är ute på promenad, står blickstilla och följer familjen med blicken, springer till buren, kollar in de läskiga ”gubbarna” i publiken……..

Ja, det här är min Ammy! Hon upptäcker allt! Nåja, när hjärncellerna lugnade ner sig, så tog hon sig in i bortre luckan och ut igen. Sedan stängdes även bortre luckan. Proceduren upprepade sig, med en fladdrig hund, som sedan hittade krypingången och tog dummyn. Hmm, tänkte Ammy. – Jag är inlåst? Runt, runt gick hon i buren med dummyn i munnen och sökte en utgång. Varför gör hundar så? Det är tydligen väldigt vanligt att de inte hittar ut fast de nyss gått in?? Ammy övervägde att hoppa ut, men började sedan krafsa med tassen vid kryputgången och kröp istället ut.

Omdöme: Ammy är, på en skala från mkt slö till impulsiv, en mkt livlig hund. Det innebär att hon har mycket lätt för att upptäcka förändringar i sin omgivning. Positivt, då hon förmodligen t.ex kommer att bli en jätteduktig markör. Negativt, då man måste lära henne att koncentrera sig på en sak i taget. När hon väl är fokuserad, så är hon en utmärkt problemlösare. Hon har en stor byteslust och lade aldrig ned dummien, men hon har också en god förmåga att koppla av då hon satt tyst och stilla under inledningen av alla momenten.

Under momentet Bläckfisken, dras ”bläckfisken” i snabb hastighet förbi och helt nära hunden. Hunden kopplas sedan loss. Föraren är passiv. Ammy kastade sig efter bläckfisken i kopplets längd. När hon sedan kopplades loss rusade hon efter och grep den och bogserade hem den till matte. Andra gången upprepades proceduren. Vild Ammy, kastade sig efter, sprang sedan ner och hämtade den. På återvägen fick hon dock lite motstånd i linan för att testa om hon höll kvar/emot, vilket hon gjorde.

Omdöme: Ammy har stor jaktkamplust och reaktion på rörelser. Hon griper direkt och håller kvar sitt byte även då det gör motstånd. Omskrivet, så är det ju väldigt bra egenskaper om man ska ge sig ut och hämta hem t.ex en skadskjuten fågel. Hon var passiv och lugn mellan momenten.

Så till sista momentet, Gropen. Här sitter hunden kopplad och får se när testledaren går iväg med ett litet föremål som sedan placeras på marken. Hunden släpps sedan loss. Föraren är passiv. Ammy kubbade iväg, snusade och letade, hittade förmålet och sprang tillbaks med det. Delmoment två går till på samma sätt, men då placeras föremålet dolt i en grop med granris över. I detta moment mäter man hundens näsarbete till skillnad från i de tidigare momenten, som visat på synintryck. Ammy rusade ut, leta, leta, leta, ner med huvudet i den lilla gropen och så tillbaks med föremålet. Delmoment tre går till på samma sätt som det tidigare, men denna gång placeras inget föremål i gropen. Ammy sprang ut, letade, stoppade ner huvudet i gropen ngr gånger, vimsade iväg ut i skogen, kollade gropen igen osv. Man vill här se hur länge hunden ligger kvar i området och letar. Efter en stund placeras föremålet ut i området utan att hunden ser det. Det innebär att hunden får ”lyckas” efter ett intensivt letande. Ammy tog doften på 5-6 meters håll och följde fint upp vittringen och hittade föremålet.

Omdöme: Ammy har stor byteskamplust och uppletandeförmåga. Koncentrationen är det ngt sämre med, eftersom hon har ett så livligt temperament. Det är bara hem och jobba på stadga och koncentration……

Det började skymma när vi var klara med FART-testet. Observera Ammys blick på "korvgubben", Håkan.

Jag skulle kunna skriva en hel uppsats till, eftersom man fick så otroligt mycket mer information. Jag kan varmt rekommendera er att göra FART-test på era hundar. Håkan och Karina är otroligt kunniga och de tar sig tid med varje hund efter testet och man får fråga hur mkt man vill. Nöjda åkte vi hem, med huvudet fullt av intryck. Jag känner nu att jag förstår min lilla hispiga Ammy på ett helt nytt sätt och vet nu också hur jag ska träna det lilla charmtrollet på bästa sätt!!