.........på reparation och service. Eländesmaskinen hackar, är allmänt seg och kan behöva sig en uppfräschning. Så, undrar ni varför jag inte svarar på mail, så är det inte för att jag börjat bli snobbig på ngt sätt utan för att jag numera är datorlös.

Vi hörs och syns när min uppspeedade dundermaskin är tillbaks!

Tjing!

Ibland tvingas man att umgås under en längre tid med sina goda vänner. Ett exempel är då man reser långväga i bil. Mil efter mil passerar och man hinner ventilera än det ena och än det andra. När så dagen börjar gå mot sitt slut, börjar man bli lite mosig i hjärnan och samtalsämnena blir allt märkligare. Det är kanske då man svänger in vid något suspekt värdshus för att få sig en stadig måltid, få ny energi för den fortsatta bilfärden. Man sitter där med sin goda vän, inmundigar sin hamburgare med pommes, fäktar efter en liten otrevlig bananfluga och det är då, i samma ögonblick som då vännen frenetiskt försöker mosa bananflugan mellan sina handflator, som densamme säger:

-Usch, det är ju så himla svårt att se flugan för alla de svarta prickarna!

Det är då man själv säger:

-Vaa? Vilka svarta prickar?

 -Ser du inga svarta prickar framför dina ögon?, säger vännen förvånat.

-Näe?, svarar man aningen försiktigt.

-Ja men, om du liksom tittar på dina egna linser. Ser du då inga svarta prickar som liksom flyter förbi?, säger vännen och ser nu uppriktigt förvånad ut.

-NÄE??????

Nu börjar man bli lite orolig för sin vän. Hur i hela fridens dar tittar man på sina egna linser????

-Har du sett de här svarta prickarna länge?, frågar man försiktigt.

 

-Jaaaa, minst i 10 år, svarar vännen.

 

-Hmm, har du någonsin sagt det till din optiker?, undrar man.

 -Nääe, varför skulle jag gjort det? Jag trodde att alla människor hade svarta prickar framför ögonen, säger vännen frankt.

Det är nu man liksom inser att man just spenderat en väldig massa timmar i en bil tillsammans med sin goda vän. Många mil har passerat med vännen, en tillsynes säker chaufför, bakom ratten. Det är nu man också inser att det återstår åtskilliga mil till hemmet och att den nu inte riktigt lika betrodda vännen snart ska sätta sig vid ratten igen. Jisses!

Tystnaden lägger sig. Jag grunnar på hur hemfärden ska gå. Vännen funderar förmodligen på det faktum att inga andra människor i världen ser svarta prickar passera över linsen i ögat. Bananflugan käkar pommes.

Väl i bilen och ute på motorvägen, måste jag ju bara fråga hur de där svarta prickarna ser ut.

Min vän sitter tyst en stund.

 

-Jo, säger vännen sedan glatt. De ser precis ut som de där mjölbaggarna man kan hitta i en gammal mjölpåse…..

 -Ja, och sedan flyter de liksom förbi i linsen ut åt sidan….och sedan försvinner de en stund…. 

Kära vänner! Finns det någon där ute som ser svarta mjölbaggar passera förbi i sina ögonlinser? Jag gör det inte!

Inser ni att ni ibland möter en bilförare som ser genom ett antal mjölbaggar?

Vad drar vi för slutsats av det här då? Själv har jag insett att goda vänner, som man trott sig känna väldigt väl, inte alltid är den som de ger sig ut för att vara. Så, kära vänner, är det fler utav er som har några märkliga bekännelser att göra? Det känns nämligen som att jag inte kan bli mer förvånad än jag redan blivit.....