Nä, höbalen gick inte in. Precis som de flesta av er trodde.

Idag gratulerar vi Jonas och Jaffa till 2 x 1:a pris i ÖKL på jaktprov. Duktiga ni är!!

Jonas och Jaffa (Tibea Gem) 1:a pristagare på Halmstadsprovet.

Bredvid dem står Mats och Pinnen, även de 1:a pristagare.

Viggo och jag har också varit ute och härjat på jaktproven nu i höst. Vi har dock inte varit lika framgångsrika som gänget ovan.

3, 3, 2, 3 slutade elitraden. Jag är ändå stolt över oss båda (Viggo mest), för vi tränar sällan och ingen utav oss har startat i EKL tidigare. Kanske, kanske kan vi göra bättre ifrån oss nästa höst?

Jag och sambon har börjat på en nybörjarkurs i fårskötsel. Superintressant! Kanske är hundarna ett minne blott nästa år........

Sonen är ytterst verbal nu för tiden, så vi avslutar väl med en kommentar från honom:

Ohh Isac kasta gula bollen i håven!!! (Sagt då jag frågade vad han hade gjort på gymnastiken. Håven = basketbollkorgen)

Jag tillhör skaran som är förtjust i ljung. Finns det något vackrare nu på hösten?

Underbar färggrann ljung

Ammy tillhör också skaran som är förtjust i ljung. Finns det något godare nu på hösten säg?

Lätt finfördelad ljung a´la Ammy

Ullbollar kräver hö!

Jag gav alltså i uppdrag åt sambon att införskaffa föda till fåren. Han satte sig genast i vår blå Skoda-kombi med släpet bakefter. Ekipaget brummade sedan ner för "oljeberget" till sambons goda vänner som bistår med ekologiskt och fräscht hö.

Tro nu inte, mina vänner, att det då handlar om små behändiga höbalar. Nej, nej det är ju ingen sport. Hem kommer sambo och Skoda med en väldans stor höbal. En sådan där som ni typ brukar se ute på åkrarna när ni är ute och kör bil ni vet.

Stor, rund och TUNG!

400 kg

till våra tre får, Polly, Doris och Mini......

Sambon var entusiastisk. Jag var mållös.

Mannen i mitt liv deklarerade att höbalen var 1,20 m bred och likaså är då vår stalldörr, vilket då enligt sambon innebär att höbalen bara är att rulla in.......

Nå, vad tror ni god vänner. Går höbalen in genom dörren?

Jag kan ju nämna att sambon kom in efter någon timme och sa att det "nog" inte blir några problem.

"Men, det sticker ju klart ut en massa grejer (läs hö) från höbalen. Den är ju liksom inte jämn.", sa sambon fundersamt.

Därefter berättar han att det också skedde en liten incident då höbalen skulle rullas av släpet......

Släpvagnen kopplades bort från Skodan och sambon puttade på jättebalen. Då tippar följaktligen släpet av 400 kg-tyngden. Och då åker draganordningen på släpet upp i luften.

Ja ja, tänker ni, men den åker ju ner igen när höbalen når marken.

Nä nä, säger jag. För nu var det nämligen så käckt att släpets draganordning liksom hakade i låset på Skodans baklucka.

Nä, jag vet..........inte bra....

Det innebar då att vår mörkblå Skoda långsamt hissades upp mot himlen och lika långsamt kasade höbalen ner mot marken.

Någonstans når saker och ting jämvikt. Det gjorde även höbalen och Skodan. Därför blev sambon ståendes med en höbal halvvägs upp (eller ner) på ett släp vars draganordning pekade upp i skyn och ovanpå den var bakänden på en mörkt blå Skoda fasthakad.

Nä, jag vet inte hur han fick ner alltsammans.........och jag vill inget veta......

Men rösta nu kära vänner. Kommer samme sambo att få in den stora höbalen genom den lilla stalldörren?

400 kg höbal

Dogs and cowpats do not match!

Guess who....

the one and only

KOBAJSRULLARAMMY!!!!!!

Dramatisk rubrik!

Sonen explorerar sin omgivning och det är sannerligen fantastiskt vad en 3-åring kan hitta på. Han är inte bara ytterst verbal (till skillnad från sin syster som fortfarande bara säger BÄÄÄÄÄÄ) utan också oerhört observant.

Idag satt han och jag tillsammans inne i lekstugan och "fikade". Sonen bubblade hej vilt och jag satt med min ihopknycklad lekamen på en miniatyrstol. Det stora dilemmat just då, var att en fluga hade "gått sönder" (alltså död).

I ett huj sitter plötsligt en stor, glad och flåsande goldenhanne intill mig.

-Titta Viggo vill också fika, säger jag.

Sonen tittar, märkbart skärrad, på den stora hunden. Det kan tilläggas att han är måttligt förtjust i håriga varelser.

Med en stor bekymmersrynka i pannan säger sonen allvarligt; -Brinner!

Jag fattar nada....

-Brinner!

-Va??

BRINNER!!!!!

-Brinner det?

-Titta Viggo brinner, säger sonen slutligen förklarande.

Jag sitter som ett UFO och fattar inget förrän jag ser Viggos andedräkt avteckna sig som dimmpuffar i den kyliga luften.

-Viggo brinner. Ryker, säger sonen fundersamt igen.

Vad säger man?

Svårt att slå hål på en 3-årings logik.

Nu mina kära vänner har jag slagit någon form av rekord om hur länge man kan hålla upp med bloggande. Gick glad i hågen in på nätet för att skriva ngr rader. Då har min blogg på "bloggagratis" förvandlats till "bloggplatsen". Helt ny layout och annat spännande och jag blev heeelt förvirrad bland alla valmöjligheter.

Alla andra pratar om sina fina äppel i trädgårdarna. Men, här finns det inga äpplen, men däremot hade vi en gigantisk skörd av PERSIKOR. Ljuvligt goda, sammetsdelitkatesser. När vi insåg att; hoppsan vi får visst 200 st persikor; inser man snart att det blir lite jobbigt att käka upp allesamman. Grannen fick såklart ngr. Ryssbygymnasiets elever fick träna sig på att baka persikokaka. Sedan kommer vi till det häftiga......

......resten av persikorna gjorde Roger chutney på. Kryddig chutney med inslag av honung och ingefära. Gissa vilka som sedan ficka smaka?

Jo, våra goda persikor, som sedan blev chutney, förtärdes av EU:s jordbruks- och fiskeministrar då de hade möte i Växjö. Fräckt!

Persikor i mängder

Ullbollarna då, tänker ni?

Jo, nedan ser ni våra nya familjemedlemmar.

Polly, Doris och Mini

Vår dotter har nu utökat sitt vokabulär med ordet BÄÄÄÄÄÄ.......

Jag och Viggo har debuterat i elitklass på jaktprov. Vi började med ett 3:e pris i Skaraborg (servon var trasig där...) och sedan fick ytterligare ett 3:e pris i Växjö i helgen. På det sistnämnda provet sumpade vi landmarkeringarna, MEN Viggo fick in alla apporter och gjorde ett superduper sök.

Jag är fömodligen den enda människan i världen som känner mig jättenöjd med 3:e pris, men med tanke på hur sällan vi har möjlighet att träna, så var Viggo-hjärtat toppenduktig!!

För er som råkar vara intresserade av jaktprovet, så kan jag meddela att till dags datum har det inkommit:

30 anmälningar till elitklass

40 anmälningar till öppen klass

Än är inte anmälningstiden slut, men det är snart den stackars brevlådan....

Av tidigare inlägg så förstår ni att vi har varit på exteriör beskrivning för retriever. Hela familjen (mamma, pappa, barn = Raja, Viggo, Ammy) beskrevs. Intressant! Viggo visade sig vara riktigt snygg. Typ, skulle kanske kunna tom få ett 1:a el. 2:a pris på utställning, ifall han är i päls. Wow, säger matte!

Jag konstaterade ju raskt att Ammys skavanker nedärvts från mödernet. Ja, kanske förutom det branta korset då, som ju ganska tydligt är Viggos.....

Att visa upp hund är en konst! Det ska löpas i en trekant och fram och tillbaks och tanken är då att vovven ska röra sig i trav. Lättare sagt än gjort.

Jag flåsade runt i den där trekanten under förmanande tillrop från min kära kennelkollega.

-Inte så!

-Du måste ju öka takten!

-Nej, stanna inte!

-Han ska ju trava....

-Ställ nu upp honom snyggt!

Där i mellan skrattade den rutinerade kennelkollegan, så där lite lagom hånfullt åt mina valhänta försök att på bästa sätt visa upp mina fagra vovvar.

Skrattar bäst som skrattar sist, säger jag bara! :-)

Kollegan sparkar sedan elegant av sig sommarsandalerna, för att barfota föra sin Raja över gräsytan.

ÅH, VAD JAG ÖNSKAR ATT JAG FILMAT DEN HÄR HÄNDELSEN!! Den hade berikat världen!

Kollegan jobbade frenetiskt med koppel och utan koppel. Raja gick i galopp, passgång, kängurusprång, jämfotahopp.....you name it

Sedan kommer den obetalbara kommentaren: -Hon kan faktiskt trava! Men, hon vill inte idag....

Så åkte vi då hemmåt. Kollegan, jag och tre exteriörbeskrivna hundar. Och jag kunde ju inte hålla tyst....

-Kör nu försiktigt Maire. Vi har ju en utställningsstjärna där bak.....