.... för folk började undra ifall vi lever eller ej :-)

Svårt det här med att uppdatera bloggen, när man har en 1,5 åring, ett gäng hundar och en megastor mage....

....men jag lovar att återkomma inom kort igen och berätta mer om vad vi sysslat med på sistonde. Vi har ju bl.a fått träffa Viggos brorsa Morris och så har vi startat på WT igen och så har ju Ammy-Pammy grävt lite nya hål och annat......

I will be back.....

Hmm, har ett litet problem med en av mina yngsta apportörer. Kanske att ni kan hjälpa mig med träningen?

Han har visat sig vara helt spontan, då det gäller mjuka saker, såsom gosedjur, tröjor och strumpor, men hårdare föremål ratar han. Han har i och för sig gjort tappra försök med tennisbollar, men de är ett nummer för stora, för hans mun än så länge.

Apportören i fråga heter Isac, är 1,5 år och av rasen homo sapiens. Jag insåg häromdagen, med förskräckelse, att han faktiskt är uppfostrad i en hundflock bestående av apportörer.

Barnet väljer spontant att bära alla mjuka prylar i munnen!!! Gode tid! Vad gör man åt det? Mammorna tittar lite mysko på barnet, då vi är på babycafé och han glatt går runt med mössan i munnen..........

Det där med spontanitet vad gäller upptag och mjukt apportgrepp, värderas ju klart olika, då vi talar hund eller människa. Växer beteendet bort? Hur i hela fridens dar förklarar man bärandet och eventuell framtida mobbing i skolan, för honom, då han blivit större?

Nja, du förstår Isac, det var så här va'............att du råkade växa upp med ett gäng Golden Retrievers och ....typ.....dina föräldrar insåg inte i tid att apportering inte är en nödvändig färdighet, då man är ett människobarn........

Kanske att Isac, med sitt mjuka fina bärande, kan lära, sönderflisaren och blivande apportören Ammy ett och annat?

Kan storebror, så kan väl lillasyster, tycktes Jaffa ha tänkt i helgen, då hon  blev provbäst.

Hon och husse Jonas, gjorde då sin debut i NKL på jaktprov. Det hela slutade med dagens enda 1:a pris. Snacka om snygg debut! Vi bugar och bockar. Vad månde bliva? Läs gärna mer om deras prestation på Ninnis blogg.

Jaffa lämnar av kanin till husse

Ja ha, jag borde kanske även redogöra för Ammys gångna vecka?....

• Dödat Isacs sittunderlag till vagnen
• Dödat bilfällen
• Vänt upp och ner på vattenskålen i bilen
• Ätit upp Isacs napp
• Försökt dränka sig själv under simträning (aldrig sett på maken till hispigt simsätt)
• Varit duktig hund på grundkursen (där uppför hon sig som en stjärna???)
• Träffat, lika galne, brorsan Charlie
• Grävt 3 nya hål i rabatten
• Lekt arkeolog! Hittade en 5 meter lång och väldans grov kätting nergrävd i ett hörn i trädgården. Kättingen krävde all kraft i Ammys sensliga kropp för att ens börja röra på sig. Hon bogserade sedan rostig kätting genom hela trädgården, där kättingen gav upphov till djupa släpmärken i gräsmattan. Hmm, vill inte ens tänka på hur Ammys tänder ser ut...
• Bitit av kopplet (igen)
• Snott kuddarna i soffan på verandan och påbörjat avlivning av dessa. Blev dock avbruten av förgrymmad matte....., suck, aldrig får man ha kul!

Viggo och Stormas valpar växer och frodas! Här kommer senaste bilden

Småstjärnorna

Ikväll ska Ammy avlägga GRUNDLYDNADSPROV på Alvesta Hundklubb (gulp, låter allvarligt värre). Ammy och matte är inte riktigt i fas, sedan hon käkade upp Isacs napp tidigare idag. MEN, matte ska ladda med korv och bollar och försöka reparera relationen snarast....

Nu äntligen (2 maj) tittade Viggo och Stormas valpar ut i världen! Det blev 2 hanar och 1 tik. Jag hänvisar till Stormfågelns kennel,

 http://www.jaktgoldenstorma.cybersite.se/

, där kan ni läsa mer om guldklimparna Axel, Agatha och Adrian.

Ett litet tips! Det finns fortfarande en hanhund "ledig" till rätt valpköpare (hmm, hade man inte haft stor mage och vild Ammy så hade jag definitivt kunnat tänka mig en liten gosse ur den här kombinationen....)

Hjärtekramar till Storma och de fina bebisarna från pappa Viggo!

Först av allt, så måste jag bara få tacka alla underbara människor för gratulationerna vi fått. De värmer!!! TACK!

Som ni nog förstår, så har jag knappt lyckats smälta alla intryck från Halmstadsprovet. När jag sedan insåg att det faktiskt inte delades ut mer än 3 st 1:a pris under helgen och att Viggo blev provets bästa hund, var såklart lyckan total.

Det kom ett överraskande mail igår, med bilder från provet. Tack, snälla Annelie för att du skickade dem. Jättekul att ha dem som minne!

Vattenarbete

Coole Viggo, under passivitet

Närmast på agendan står föreläsning av Eva Bodfäldt ikväll och på söndag ska Viggos halvsyster Tibea Gem göra sin första start i NKL på Växjöprovet. Vi håller tummarna hårt!!

Sedan väntar vi alla, med spänning på den nära förestående valpningen hos kennel Stormfågelns. Besök gärna deras hemsida med jämna mellanrum, för snart är det dags......

Vad är det man brukar säga? Tredje gången gillt!

Idag bar det av till Halmstadsprovet i arla morgonstund för ännu en start i ÖKL. Vi hade haft flyt och fått byta startdag till lördagen, eftersom vi även kommit med till Eksjöprovet imorgon, söndag. Startnummer 2 kändes lite nervöst, eftersom man vet att det blir en hel del publik till första paret. Maire och Raja hade fått startnummer 1, så vi fick jobba ihop på morgonkvisten.

Provet startade med en dubbelmarkering på vatten. Hundarna skulle ta sig igenom ett ganska trögsimmat område med vass innan de kom ut på öppet vatten. Viggo fixade hem båda markeringarna.

Sedan promenerades det vidare till en dubbel landmarkering. Den ena föll ganska nära på andra sidan ett brett dike, medan nr2 föll efter viss fördröjning på längre håll. Viggo markerade distinkt och säkert.

Sedan var det dags för landdirigeringen, som även den gick över ett brett dike. Även den fixade Viggo hem utan krusiduller.

För vår del, följde sedan en lång väntan medan parhunden fick gå sitt sök. Passiviteten är ju Viggos starka sida, så inga problem där....

Vattendirigeringen gick rakt över dammen och Viggo gick som på räls och matte var extremt stolt då ankan och hunden kom hem.

Söket gick superbra! Full fart, sök på korsen och tvärsen. In kom ankor, kaniner och annat....

Och, sedan vips, så var prövningen slut och jag kände mig alldeles matt. Jisses, så bra det hade gått. Kändes kanonbra! Öppna kritiken från domaren Janne Stihl, lovade gott, då han kort och koncist sa att det inte fanns ngt övrigt att önska.

Men, sedan vill jag lova att det var en lång dag till prisutdelningen för man vet ju ändå inte säkert att det gått vägen förrän man har protokollet i sin hand.

När dagen så var till ända och priserna delades ut, fanns det till slut bara en enda hund kvar, Viggo. Han tilldelades 1:a pris med hederspris och blev utsedd till dagens bästa hund! Domaren sa en massa lovord om både mig och hunden. Själv stod jag tårögd och kunde inte riktigt lyssna och ta till mig allt fint som sas. Kände mig bara så otroligt stolt och lyckligt!

I skrivandets stund, sitter jag här, urtrött, jätteglad och fortfarande luddigt vimsig och kan inte riktigt fatta allt som hänt under dagen......så kul att få kunna visa upp hur väldans duktig Viggo faktiskt är (trots att han tränas och förs av en lätt förvirrad/gravid småbarnsförälder).

Ska försöka skriva mer en annan dag, då hjärnan funkar lite bättre. Det var ju så klart en massa andra duktiga hundar/förare med på provet (Raja fick t.ex ett 2:a pris).

Men, just nu tänker jag faktiskt bara vara egoistisk. Njuta av känslan, titta på de fina sidenrosetterna och sedan ska jag förstås pussa lite extra på Viggo och ge honom ngt supersmarrigt till kvällsmat!!

Duktige och fine Viggo!!

.......när Ammy, citronfjärilsjägaren, går lös!!!

Nya hobbyn är alltså jakt på citronfjärilar.

Ammys knivskarpa blick upptäcker citronfjärilsrörelser på ca 50 meters håll. Dessa rörelser triggar då igång en racerstart och gul unghund kastar sig i 150 km/h framåt mot intet ont anande citronfjäril. Då hon når sitt mål, fladdrar fjärilen rakt upp i luften (förmodligen pga lufttrycket från Ammys spurt) och då kastar sig unghunden oföraktat 2 meter rakt upp i luften och käkarna klapprar frenetiskt. Kroppen vrider sig vilt i luften.... Som ni förstår, så vill jag inte ens tänka tanken höftledsröntgen i samma ögonblick som hon lämnar marken. Höfternas status får vi ju reda på tids nog. I nuläget har jag i alla fall konstaterat att vovven är utrustad med gummiben, som tar henne högt upp i det blå.

Nu har hon ju ännu inte lyckats fånga sin första citronfjäril, för precisionen är inte den bästa....men, än är ju sommaren inte slut ;-)

Arma citronfjärilar!

Vi startade på B-prov vid Stensnäs Herrgård i lördags. 

Jag är nöjd med Viggo, kan jag ju börja med att säga åtminstone :)

Det var ett väldigt svårt prov som startade med ett sökarbete i kuperad bokskog. Viggo fick in 3 vilt liksom sin parkamrat en jaktlabbe. Ingen av hundarna tog sig upp för "berget" och ut på djupet, men de jobbade jättebra hela tiden.

Sedan följde en lång promenad. Sedan dubbelmarkering på blankvatten (ca 100 m långa). Viggo har aldrig varit i närheten av de längderna på markeringar tidigare..... Kastaren stod bakom ett vindskydd och syntes inte, så det fanns inget som drog på andra sidan heller. Änderna syntes ju inte heller på vattenytan då de låg djupt. Viggo fixade hem nr 1, men nr 2 hade han totalt glömt. Den hade dessutom drivit ut i en bukt och låg där i strandkanten, superlångt iväg från oss.....

Sedan direkt på vattendirigeringen som låg på en ö ca 60m ut. På halva sträckan låg det ett antal stenbumlingar. Skottet gick och då plötsligt fick Viggo tillbaks sin minnesbild på markeringarna och simmade rakt ut mot dem istället. Jag tänkte att jag skulle försöka vinkla honom vänster mot ön då han kommit ca 60 m, men då var han helt ohörsam, så det var ingen mening att fortsätta bråka med honom.

Sedan promenad igen.

Sedan närsök i vatten. Trist med ännu mer vatten, tyckte Viggo och vadade ut i långsam fart, vilket också gjorde att han lätt hittade 2 vilt.

Sedan lång promenad igen.

Sedan kom det en dubbel på land. Den första kastades ca 70m ut i vass-/ängskant med ett gäng levande änder på vägen och den andra kanske ca 45m ut på ängsmark. Viggo fixade som vanligt hem nr 1 (den korta). Sprang i rätt riktning mot nr 2 i ca 50 m tills han var i jämnhöjd med funkis nr 1 och fick syn på honom. Då slutade hjärnan att funka igen :) och han vek av mot markering nr 1 igen..... ingen mening att bråka där heller.....

Sedan avslutade vi med en otroligt snygg landdirigering i alla fall... ;)

Monika Andersson dömde och hon gillade Viggo jättemkt (helheten)och det är ju kul. Han fick ett 3:e pris och jag är som sagt nöjd, för han jobbade non stop i 1,5h på ett bra sätt, men den här typen av prov är kostymen för stor för oss. Hela provet sträckte sig längs med en damm, ca 250 lång, så snacka om att det tog lång tid. Värsta uthållighetstestet och nästan ett elitprov i mina ögen sett....

Prisutdelningen var tydligen klar ca kl. 19.30 och då hade en hund fått ett 2:a pris och resten fått 3:e pris eller nollor.

Igår var jag och Hans-Göran hos kennel Andhämtningen och körde funktionsbeskrivning med 9 st golden, så idag är jag helt slutkörd efter allt traskande i skogen.

I veckan ska det tränas megalånga markeringar och djupa sök. Tror ni att nästa jaktprov kommer att bjuda på korta markeringar i vass och mkt närsök, då eller?

Fy katten, vad svårt det är, det här med jaktprov! Det blir nog bara den här säsongen, sedan får jycken bli lydnadsvovve igen.....