Igår åkte matte och vovvarna på B-provsträning i Bjärnaryd. Härligt att träffa hundfolk igen!

Viggos träning gick väl si så där. Han fixade (som vanligt) inte dubbelmarkeringen på vatten. Positivt, dock, är att han faktiskt har börjat "räkna" markeringarna. Detta leder dock till confusion i hjärnan, så han simmar först mot den ena och sedan mot den andra, i ett vacker zick zack-mönster. I det här fallet, så råkade det sedan komma en ö i vägen och då var förvirringen total.

Jag har också varit väldig snäll och gullig då jag tränat tidigare och inte ställt krav, eftersom Viggo ju faktiskt är en softis, men nu har han mognat betydligt och kan ta en tillrättavisning. Det har visat sig att när han flummar runt till synes oförstående på markeringsarbetet och man sedan tar in honom och skickar ut honom med mer pondus (inte med mattes lilla mesig/tjejiga apportkommando). Ja, då vet faktiskt den lille vovvsingen precis var markeringen är.....

Men, ibland är man ju dum som ett sågspån. Kände visst missnöje över Viggo igår när han inte åtlydde tecken/kommando direkt. Men, när sågspånshjärnan tänkte efter, så har vi inte haft ett enda träningspass sedan jaktprovet den 6 oktober och då förstår man också varför allt inte funkar.... Jag tror att jag ger upp det här med att träna hund! Ibland blir det ju bara så tokigt och mattes hjärna är fortfarande fylld med bebis/barn-tankar, husrenovering, jobb med mera.

 Viggo tyckte nog det var rätt ok ändå (även om matte höll på att svimma av hysteri när hon blåste kontaktsignal och hunden bara fortsatte söka, totalt ohörsam).

Viggo har nämligen fått en viss förkärlek för kaniner. På söket bogserade han glatt hem enbart kaniner i början och matte har nu börjat grunna på om han möjligen väljer vilket vilt som ska hem först? Han gjorde nämligen samma sak på senaste jaktprovet. Där hämtade han hem 4 stycken kaniner och vad är sannolikheten att de första 4 vilten man stöter på på söket, råkar vara kaniner??? Hmm, detta måste nog utredas vidare....

Såg jättemånga duktiga hundar och förare igår, men, ett ekipage som utmärkte sig var Ing-Marie och hennes jätteflatte Gaston. Superduktiga och en verklig fröjd att titta på.

Lite bilder på Viggo, Ammy och Tellan....

Om ni undrar varför inte kommentarerna syns direkt då ni skriver dem, så är det visst så att jag (som bestämmer :) ) måste godkänna dem innan de publiceras. Det kan ju vara bra, men jag är ju inte alltid inne så ofta och kollar, så ibland dröjer det......

Igår var det ännu en kaotisk dag i mitt liv!!! Barnet hoade, hundarna härjade, telefonen ringde......

När jag sedan tittar ut genom fönstret för att kolla hundarna, vad skådar då mitt norra...? Viggo med dotter Ammy, spankulerar förnöjt ute på grusvägen. Vojne, vojne, visst vi har ju inte ngn jättetrafik, men ändå. Kastar telefonluren. Öppnar barngrinden. Rusar ned för trappan. NEJ! Jag glömde ju stänga barngrinden efter mig. Upp igen. Stänger grinden. Isac vrålar. Ut i trädgården i bara strumporna (kallt). Tjoar på vovvarna. Åh, där är ju vår matte tänker hundarna, vad kul! Men hur i hela fridens dar tar man sig in i trädgården igen????? Hundarna springer som små streck fram och tillbaks längs grusvägen. Matte tjoar. Isac vrålar på övervåningen. Hundarna vimsar. Jag tror jag blir galen!!!!

Vovvarna kom till slut in. Barnet tröstades och telefonsamtalet kunde återupptas. Livet är underbart!

Typiskt, nu när jag var så sugen på att blogga lite, nä, då funkar inte bloggen, suck! Serverfel! Nåja, jag plitar väl ner mina små tankar i Word istället, så får vi klistra in dem i bloggen, när den behagar funka igen.

Sonen sussar nu och hans far sussar likaså. Pappan lär dock bli lite deppig då han vaknar och inser att han missat Desperate Housewifes. Han är totalt okontaktbar när denne serie visas på tv. Jag som trodde att det bara är tjejer som följer serier minutiöst.

Idag fick jag tårta på sängen! Och paket! Och röda rosor! Och Isac! Och Pappa!

Rätt gissat, idag är det födelsedag för matte. Jag har blivit lyxigt bortskämd och det bästa av allt var den magnifika ostbrickan husse fixade till frukost (förutom den ljuvliga tårtan, som ni ser på bilden). Matte har ju varit duktig och avstått från allt vad heter Brie-, get- och ädelostar under ca 1,5 år. Man ska ju inte käka sådant då man är gravid eller ammar. Snacka om abstinens! Alkoholen är ingenting, men ostarna. Ack, dessa underbara ostar. Mitt ostfrosseri lär väl sluta med x antal finnar, men oj vad jag struntar i det just nu.

Tellatanten råkade illa ut igen häromdagen. Hon är ju just nu i ett kortisonhysteriskt matsug och följaktligen, så står hon och hänger bredvid de andra hundarnas matskålar, för att få slicka i sig sistan. Ammy käkade sin lunch. Tellan står bredvid. Tella tycker att: - Nu är du väl nästan färdig? Ammy morrar och säger: - Glöm det. Tellan tar ett steg närmre, för nu är ju valpisen snaaart färdig. Glöm det säger Ammy och morrar ännu lite mer.

Här inträffar då det tragiska igen. Förra gången var det Tellan och Viggo som var huvudpersoner, men denna gång är det alltså Tellan och Ammy. Resultatet blev dock detsamma…..

Döv gammal hund hör inte små valpmorr! Så, tanten marscherar helt sonika fram för att slicka i sig resterna. Då förvandlas valpen till varulv och hänger sig fast i pensionärens nos. Eländes! Båda hundar ser sedan väldans beklämda och förvånade ut. Ganska självklart, för båda gör ju rätt, men det blir ju så himla komplicerat när en vovve inte längre kan höra de i Ammys öron så tydliga varningarna. Så nu får inte tanten hänga vid matskålarna längre utan att matte övervakar.

Man kan ju inte ha en hund som får punkterad näsa var och varannan vecka……

Nyhetens behag, det här med att gå in och blogga :) så nu är jag här igen...

Hundarna har blivit magsjuka! Tella stackaren började och det har varit diarré i två dagar nu. Idag började även Viggo, men nu kom jag äntligen på orsaken. Gammeltanten behandlas ju med kortison och följaktligen är hon supertörstig hela tiden. Nöden har ingen lag. Därför försökte hon tömma fågelbadet i trädgården på sitt innehåll. Hmm, inte nyttigt att få i sig ett antal liter sunkigt fågelbadsvatten, med en och annan förmultnad vattenväxt i.

Så nu är det dietmat som gäller för de sjuka vovvarna.

Idag har Isacs morfar varit och hälsat på (grattat matte i förväg). Sambon fixade sin vana trogen, supergod kycklinggryta med en otäckt god rabarberpaj till efterrätt. Isac var ganska smyg på sin morfar, men efter ett tag insåg han att han var helt ok. Och när sedan morfar kom med vällingflaskan var alla hämningar borta.

Ammy ska börja på valpkurs! Matte har insett att vilddjuret behöver tuktas. Skämt åsido, så behöver Ammy och matte lite kvalitetstid tillsammans för att skapa en god relation. Kan vara bra för puppyn att få höra lite beröm och uppmuntran istället för det eviga NEJ, FY, INTE DÄR som alltid ringer i hennes väldigt långa (från pappa Viggo) goldenöron.

Nu har även matte en egen blogg. Likväl som att skriva direkt på egna hemsidan kan man ju lätt blogga här. Här finns det ju lite mer finesser och det är lättare åt nå ut i cybervärlden var man än befinner sig.

Dagens inlägg får ses som en liten test och jag vet inte ännu om jag hinner länka till bloggen från min hemsida idag, men det kommer.

Hundarna lever loppan i trädgården och Isac sitter och drar i mitt ben, för nu är det faktiskt dags för grööööt, som är såååå gott! :)