.........och sedan ytterligare en prick och sedan miljarders miljarders prickar. Matte trodde först att det handlade om "ungdomsfinnar", men fick snabbt vika ner den tanken då ny prickar dök upp i snabb takt. The yellow dog plague, sa arbetskollegorna skämtsamt. Vårdcentralen uppsöktes och 3 dagar innan jul konstaterades det så, att matte drabbats av VATTKOPPOR.

Här har man överlevt liknande smittor i 37 år och 2 månader, men nu, just nu behagade min lilla kropp gå och bli smittad. Prickar i öronen, håret, mellan skinkorna och precis överallt förutom på näsan, men det kommer väl snart en där också, suck! Dessa små prickar kliar infernaliskt, så jag blir snart helgalen. Varför i hela fridens dar finns det sådana här sjukdomarr???? Vad gör de för nytta???

Nu ska jag se om jag kan sänka ner min kropp i någon isvak någonstans och se om jag på denna väg kan finna svalka för denna he*****iska klåda.

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR

tillönskas alla kära vänner

med eller utan prickar

Kram från helprickig matte

Valpen är inte den ni tror! Visst har vi lilla Ammy, 6 månader, men på senaste tiden har det visat sig att vi har en ännu mindre liten valpkille.

Ammy har en alldeles egen Vari-Kennel-bur, som hon får sova i när matte ska sticka iväg och handla och annat. Anledningen till detta är att Ammy har en viss förkärlek för att äta upp huset (panel, lister, väggar och annat gott). Ammy gillar sin lilla bur jättemycket och kryper gärna in där även andra tider på dygnet när vi alla är hemma. Buren står alltid öppen, så hon kan komma och gå som hon vill......

Saken är nu den att pappa Viggo också hade den här buren då han var valp, men nu är den såklart alldeles för liten för en vuxen hund. Den börjar ju  nästan bli för liten även för Ammy nu.

Senaste veckorna har dock Ammy stött på problem! Jag har noterat att hon oroligt vankar av och an i hallen och liksom inte kommer till ro, som hon brukar....och nu har jag bildbevis, på orsaken till hennes lilla dilemma.....

Viggo har återigen blivit till den lille lille valp han en gång var. Varje kväll trycker han in sin lekamen i den alltför trånga buren och ligger sedan där nöjd, medan Ammy står snopen utanför.

Visst är han söt min lille valpsing? :)

Jag är absolut urusel med kameran, suck! Målsättningen var att visa hur Ammy ser ut nu för tiden. Men jag insåg snart att alla mina fotoövningar varit helt i onödan.....men jag orkar faktiskt inte plåta mer, så ni får hålla till godo med dessa bilder, glödande ögon till trots :)

Om ni bortser från de lysande ögonen, så ser ni väl att hon faktiskt är väldans söt?

Här var matte tvungen att omvandla till svartvitt, för annars hade ni fått titta på en mystiskt senapsgul bild...

Här ser ni att Ammy är sin fars dotter! Ska det vilas, så ska det göras upp och ner (På jobbet ligger Viggo och Ammy i varsin ände på kontoret, upp och ner och med stöd av varsin vägg, för att kunna hamna riktigt upp och ner)

Usch, känner att jag är urdålig på att blogga! Men tanken är ju att detta ska vara en vovveblogg och helt plötsligt så har jag insett att mitt liv domineras av mitt barn, babycafé, blöjor, barnmat och annat som hör ungar till. Var tog hundarna vägen då? Ja, det kan man undra.....

Åh ja, vovvarna lider väl inte så himla mycket, mer än att de blir superglada då det väl händer något hundrelaterat. Igår var vi ute på promenad hela gänget. Gammeltant Tellan, gummibollen Viggo och racervalpen Ammy. Jag brukar inte gå ngr promenader att tala om med Ammy, men vi gjorde ett undantag igår för jag kände att hon kunde behöva springa av sig. Annars är det stackars tanten som råkar illa ut när Ammy ska träna dödsgrepp och annat som valpisar pysslar med.

Vår gårdsplan är en stor lervällning. Gegg så lång ögat når. Orsaken till detta gegg är traktormannen som grävt och fixat där våra hundgårdar ska vara. Fint blev det just där hundgården ska vara, men jisses så kladdigt det blev runt omkring. Gegget har nu inhägnats med mer hönsnät, för vovvarna hade en viss förkärlek för att klafsa runt i slajmet och sedan dra in det i vårt hus. Inte för att vi har överdrivet välstädat, men lervällning kan man vara utan.

Ammy kom in i vild galopp härom dagen, sladdade i hallen för hon hade två stor lerbollar på framtassarna, insåg att något hängde på hennes små fossar.....och började glatt kalas in sig geggan. Lerinpackning har man ju hört talas om, men undras hur nyttigt det är att tugga i sig leran????