..........ja ha, när man tror att alla tillfrisknat, så kommer nästa elände.

Jag och sonen har fått den beryktade influensan. Tror att jag blir tokig på alla sjukor snart!

Hunderiet ligger fullständigt nere! Viggo och Ammy springer, i frustration, runt i åttor i trädgården. Tellan tigger bara mat och Frasse lullar runt, hög på stesolid.

Men, vi ser fram emot kennel Stormfågelns valpträff den 15 februari (om vi nu inte lyckas bli sjuka igen tills dess)

Ha det gott och akta er för virus!!

Kort sammanfattning av de senaste veckorna:

• Isac dundersjuk! Till jouren med en ev. begynnande lunginflammation = penicillin igen.
• 3 dgr senare: Hanna smittad, men ngt mindre sjuk än storebror.
• 3 dgr senare igen: Mamman smittad. SNOR!!
• 3 dgr senare igen: Pappan smittad. Verkar allvarligt!
• 16 års-kalas för Tellan
• Fixat bokslut för Alvesta Hundklubb
• Hannas första tand börjar kika fram
• Viggo och Raja ögonlysta = OK!
• Frasse problem med kisseri och prostata = 2 000 kr fattigare matte
• Isac målat väggen i köket med krita.
• Isac försökt måla lillasyster Hanna likaså
• Ammy mobbar Frasse. Död åt gubben!!!!
• Försökt övertyga Hanna om fördelen med att käka från flaska. Tvi sa bebisen!
• Ammy kutat efter hare = mattes stämband bågnade. (Obs! Fru FB, jag fick dock stopp på min hund till skillnad från vissa andra.... ;-)
• Husse snickrat friggebod vid sommarstugan = träningsvärk
• Plockat ut ett musbo ur volvon, urk!
• Insett att Ammy har en begynnande fetma pga inaktivitet
• Insett att Viggo aldrig hört talas om höger- och vänstertecken

Denna vecka ska sonen till dagis igen, så för att få nästa veckas nyheter kan ni bara börja läsa listan igen..... Jag säger bara, virusar!

Måste bara få ge en kram åt alla underbara vänner som orkar lyssna på mitt eländestjat, så här i sjukdomstider. KRAM!!!

En megastor kram till fantastiska veterinär Eva Gustavsson, som räddade Frasses urinblåsa, bjöd på tårta  och sedan ringde för att fråga om Frasse idag, en SÖNDAG!!! Tala om engagerad och underbar veterinär!!!!

Idag, för sexton år sedan, föddes det en liten lurvig goldenflicka! En goldenflicka, som hamnade här hos mig och som följt mig genom hela mitt vuxna liv. Hon har fostrat tre andra goldenindivider (och ett gäng katter), agerat tålig lektant då de varit små, för att sedan när de utvecklats till huliganer, visa hela sin tandrad då de försökt sno märgben mellan hennes tassar.

Den gyllene flickan är nu vit i pälsen, har lite dimmiga ögon och vandrar lite stelt och värdigt runt i vår trädgård.

Men, vid två tillfällen under dagen (frukost och kvällsmat) förvandlas den gamla damen till en smidig, väloljad goldenracer igen. I gammeltantsgalopp kommer hon skumpande över gräsmattan och hoppar "graciöst" in över tröskeln, sladdar in i köket och trampar där ivrigt med framtassarna. Man brukar ju säga att när alkoholen går in går vettet ut, men i det här fallet får man säga att, när matklockan ringer tappar en viss goldenmadame all sans.

Tellan är en flicka med en vilja av stål och ett hjärta av guld!

Minns ännu en smällkall vinterdag på vår första (och enda) rapporttävling i lägre klass. Matte knallade iväg med lilla golden-Tellan tillsammans med stora hussar till rottisar, riesens och schäfrar. Starten gick framför ett vattensjukt buskområde, nu fryst till is. Alla de stora starka bruksvovvarna tråcklade sig försiktigt iväg i kanten av området. Tellan dundrade, sin vana trogen, rakt igenom hela skiten. Matte höll på att dö av oro och domaren sa: -Helv**** vad hon springer.....

Tellan, ståltanten, som aldrig någonsin ser några hinder i livet.

Ett annat är minne är vår sista spårtävling i elitklass. Där tyckte matte att Tella-Bella var eländigt seg och trist på lydnadsmomentet, som gick sist på dagen. Vi fick i och för sig certpoäng trots ett bakspår, så det var ju inte så illa. Grunnade hela vägen hem på hur jag skulle träna vidare på lydnadsbiten, lite lätt förgrymmad på goldentjejen. Då jag kom hem och skulle släppa ut henne ur bilen, var hon blockhalt. Hon hade tävlat en hel dag, med ett i princip helt avslitet korsband.......

Ett stort tack till Ann-Kristin, kennel Måsvingens, för en underbar och fantastisk livskamrat!!!

 En dam som fortfarande kan vara svår att "fånga" på bild....

Det finns ju musjägare av olika slag. Murran, katten, kan väl inte anklagas för att vara den bästa av musjägare. Ganska bekväm är hon och tillfreds med en diet av torrfoder istället för gnagare.

Men, det finns ju också en del karlar som gillar att jaga mus. Sambon, tillika hussen, passade på häromdagen då jag åkte in till staden, hmm..... Ensam i huset fick han då tillfälle att bekanta sig med en ny mus!

Något yrvaken kom han ner i köket på morgonen, ska precis dra på sig strumporna och vad sker? En mus kilar kvickt ut från skafferiet, kökets hjärta och husses käraste plats (han är ju kock). Musjakten inleds!

Beväpnad med en sopborste jagade husse den stackars musen över hela köket. Efter en svettig omgång (som musen vann), insåg husse att det är lite svårt att fånga mus med sopborste, så han vallade nu musen mot hallen istället. Rakt mot en flock av 5 st, vakna och alerta, goldenindivider, drevs nu den arme musen.

Husse kalkylerade lite snabb och kom fram till att vesslan Ammy nog var det säkraste kortet för att fånga musen. Ammy fick fritt fram och musen närmade sig ett bistert öde. Ungtiken jagade hej vilt och tjoff, så trängde hon in musen bakom en dörr. Ha, ha, tänkte husse! Men, när Ammy väl hade musen i sitt våld, blev hon lite lätt förvirrad (som alltid). Vad gör man med en mus bakom en dörr? Ja, inte visste Ammy vad man skulle göra inte, för hon släppte musen och den pilade snabbt som ögat in under tvättmaskinen. Husse slet sitt hår, musen andades ut och 5 st goldennäsor trycktes mot springan mellan golv och tvättmaskin.

Så gick dagen.............och ingen mus syntes till. Har nog stuckit ut genom ett hål i väggen tänkte husse.....

...men på eftermiddagen, när husse stod och diskade, kikade lilla musen fram igen. Ut i köket, in i hallen, hopp i sonens leksakslåda och in i sovrummet!

Husse hade konfererat med matte via telefon och hon menade att lånehunden Zingo kanske var det säkraste kortet för att få stopp på musterrorn.

Med mord i sinnet och sopkvast i näven, släppte husse så in musmördaren Zingo i sovrummet. Grabbarna samarbetade där föredömligt. Husse drev musen mot ett hörn där Zingo stod beredd och snipp, snapp, så var musen i Zingos mun istället.

Husse schasar därefter ut Zingo (med mus) i trädgården, för husse gillar definitivt inte möss, speciellt inte halvdöda sådana.

Det är nu husse ringer matte igen!

Stolt berättar han om den lyckade jakten. Entusiasmen dämpas dock något, när matte tycker att han ska ta musen ifrån Zingo. Hon tycker att det är onödigt att vovven ska få käka upp den med tanke på eventuella parasiter och råttgift.

-Men, han vill ju inte släppa den, säger husse bekymrat. Han håller skiiiiithårt i den.

Husse får tipset, att locka med en smarrig matbit och husse lyckas då få ut den platta, slemmiga musen, ur musjägarens gap.

Zingo, den tappre musdödaren, letar sedan desperat efter sitt förlorade byte, timmavis. Husse försöker erbjuda stora delikata tuggben som surrogat, men vad är väl det mot en egenhändigt fångad gnagare?

Tur att man har fler varianter av bilder.....

.....här ser ni då Zingo-Bingo sittandes i centrum av flocken

 Zingo, den mörke snyggingen i mitten

Hoppas att husse Jonas nu känner sig nöjd med placeringen av vovven :-)

Så här firades det nyår hemma hos oss......

Hela nyårsgänget!

Sittande fr. vä. : Aim High Grand Slam, LPII Gospelash Viggo, Mighty Duck's Curry, TJH R Aim High Cruel Crystal, Aim High Donnas Zingo, Lymekiln Blond

Liggande fr. vä. LPI LPII SLCH Måsvingens Atella, LPI LPII Drutten

Med andra ord så var det helt fyrverkerifritt! Tyst och stilla!

Här är dock en varelse som inte uppskattade nyårsgänget....

Missnöjd katt bland goldisarna......katten Murran