Det är inte lätt att hinna blogga, vill jag lova. Tanken finns där var och varannan dag, men plötsligt så har dagen passerat och datorn står där orörd.

I onsdags var jag och Viggo och tränade markering och minne hos Birgitta. Det preparerades en ”tennisbollsö” i högt gräs. Viggo fick sedan en enkelmarkering utan referenspunkt, vilken han fick hämta direkt. Sedan kastades ytterligare en markering på samma ställe, men då vände vi helt om och skickade mot tennisbollarna istället. Där gällde det att hålla hunden i området, för bollarna var hårt kastade och svåra att hitta. Jättenyttig övning både för Viggo och matte. Viggo fick hjärngympa och matte fick jobba med att hantera hunden, vilket jag inte är så duktig på. Viggo sov som en gris när vi kom hem och Ammy fattade ”nada” varför han inte ville busa.

Igår åkte jag och Maire på en liten utflykt till Marsås, Hillerstorp, till Britt och Mats. Återigen var det dags för lite hundträning. Det kändes väldigt lyxigt för min del att bara kunna åka iväg själv med hunden. Känns som att det var år sedan man kunde vara med på en träning. Det är alltid ngt som står i vägen när vännerna ringer och erbjuder träningspass. Vi fick en helt fantastisk dag. SOLEN sken på oss!!!!!

Hundarna, Dopping, Pinnen, Raja och Viggo, fick markerings-/dirigeringsövningar av olika slag. Viggo skötte väl sig ok. Man inser mer och mer hur mycket det är som måste klaffa i jaktträningen innan man kan gå till pris på prov. Ibland känns det som att jag borde återgå till lydnad/bruks istället. Visst det krävs jättemycket där också, men de yttre förutsättningarna, som miljön förändras aldrig så drastiskt som det kan göra på jaktprov. Hunden kan gå super på en dirigering en helg, men sedan visar det sig att på nästa prov är det en stenmur, bäck eller liknande som ska passeras och genast blir det problem. Hunden måste få lära sig att jobba i alla dessa oändliga miljöer som finns. Nåja, jag och Viggo, tragglar på. Övning ger ju färdighet!

Dagen avslutades, med en fantastiskt god semla. Faktiskt den bästa jag någonsin har ätit! Åker ni till Gnosjö någon gång, köp semlor!! Stort tack till Britt och Mats för en härlig dag med hundarna och en ljuvlig semla! 

Matte & Viggo i snygg jaktpose

Ammy tränar lydnad. Det går faktiskt riktigt bra. Nu börjar hennes hjärnceller koppla och hon får allt lättare att behärska sig. Vad gör man inte för korv, säg?

Det kommer att vara två stycken återträffar för valpkursen vi gått nu inom kort och det ska bli jättekul att få se de andra ”små” valparna igen.

Den 4 februari är det dags för FART-test på Ammy och det ska bli jätteintressant att få höra Håkan och Carina beskriva vilddjuret. Förhoppningsvis, så får jag kvitto på att jag tränar henne på rätt sätt, eller så blir det en total överraskning. Kanske döljer det sig ett får i ulvkläderna….. Skämt åsido, Ammy är en jättefin flicka. Hon har bara lite mycket lust och livsglädje!!

För 15 år sedan åkte jag hem ifrån Skåne med en liten 8-veckorsvalp i knäet. Min första alldeles egna hund. Inte anade jag väl då att det lilla pyret skulle bli min följeslagare i 15 års tid.

Det var en liten envis flicka, som fick heta Tellan. Smeknamnen har hunnit bli många under årens lopp. Muppan, Mumin, snuttan, Tellan-Bellan och nu under de senaste åren, Tanten.

Från början så hade jag och min dåvarande sambo tänkt köpa en Hovawart, för vi ville ha en hund att arbeta med och vi tyckte båda att rasen var vacker. För att få veta lite mer åkte vi många mil för att hälsa på en representant av rasen. Vi fick träffa en ca 2 år gammal tik, vacker som en dag, men oberäknelig till max. Vi fick veta allt om rasen, av den engagerade uppfödaren, som också tillhandahöll kaffe och fikabröd. Vi blev då uppmanade att sitta väldigt stilla på våra stolar under fikat, eftersom hunden då tagit plats under köksbordet. Om vi inte satt helt stilla, korrigerades vi av hunden, med kraftfulla nyp i benen........ Jag och sambon tog på kvällen avsked av uppfödaren och den lömska, men vackra hunden. Tilltufsade och med ömmande blåmärken på benen åkte vi hem mot Småland, båda övertygade om att en Hovawart aldrig någonsin skulle få komma in i vårt hus.

Denna upplevelse var direkt orsak till att det istället kom en liten goldenflicka till vårt hushåll. Min farbror hade sedan många år haft golden och de kändes helt plötsligt som ett betydligt enklare val än en tuff brukshund. Nu har jag ju i efterhand träffat helt ljuvliga Hoffar också, så inget ont om den rasen generellt.

Igår fyllde alltså Tellan 15 år! Stort tuggbenskalas för alla hundarna. Tellan tronade på sin filt och morrade nöjt då Ammy närmade sig hennes ben (Ammy måste alltid sno de andra hundarnas ben, för de är ju mkt godare).

Tellan är mitt hjärtegryn och har lärt mig så otroligt mycket. Jag är så glad för varje dag hon får vara med oss. Det är både lycka och sorg att ha en gammal hund. Lycka då man ser henne rulla runt i gräset och gno sig om näsan med tassarna, nöjd och glad. Sorg när man inser att dagarna nu definitivt är räknade och man också inser att alla Tellans gamla "träningskamrater" nu inte längre finns kvar bland oss. Den store schäferkillen Quirax, bästa goldenkompisen Twiggy och schäfertjejen Lolli finns inte längre. Alla vännerna har nu skaffat nya unga hundar. Men, Tellan är kvar och har under årens lopp fostrat Frasse, Viggo och nu senast Ammy. En riktig supertant.

Grattis älskade lilla Fnuppan på 15-årsdagen!!!!! /Matte

Mina pensionärer, Frasse & Tellan, plåtade i "ungdomens" dagar, 2002

Vi har blivit utmanade av Britt och de 4 svarta! Besök gärna deras hemsida http://web.telia.com/~u37025858/minwebbplats/

UTMANING NUMERO ETT

Vad gjorde du för tio år sedan?(för djur 1 år sedan)Matte: Hmm, då var man ju ung och snygg. Pluggade på universitet.Viggo: Hade det urtrist!!!! Matte drog hem ett litet människokryp, som bara skrek och skrek. Ingen hundträning då inte, suck! Vad gjorde du för ett år sedan?(för djur, en månad sedan)Matte: Ammade och bytte blöjor.Viggo: Racerbusade med Ammy. Fem snask jag gillar:Matte: Blandade sega godisar, djungelvrål, ahlgrens bilar. Hmm, gillar nog det mesta!Viggo: Korv och pannkakor. Mjuka godisar, annars sätter jag i halsen.
Fem sånger som du kan hela texten till:Matte: Är en fena på barnsånger nu! Bä, bä vita lamm, Ekorren satt i granen, Vyssan lull, Blinka lilla stjärna och Trollmors visa är bara en del av repertoaren.Viggo: What?? Ylar gärna då lillhusse spelar på sin miniorgel. Vad skulle du göra om du var miljonär?Matte: Leva lite mer i nuet och ta vara på livet bättre.Viggo: Skaffa fler tuggben och katter att jaga…. Fem saker som du gillar att göra:Matte: Skogspromenader, hundträning, läsa, umgås med goda vänner, gosa med familjen (håriga som ohåriga)Viggo: Träna, kela och gosa, jaga gårdskatten, busa med dottern Ammy och sova upp och ner. Fem saker som du aldrig skulle klä dig i eller köpa:Matte: Högklackade skor, blir typ 2 meter lång då…. Svarta kläder som drar åt sig gula hundhår.Viggo: Hmm, trivs nog bäst naken. Fyra favoritsaker:Matte: Isac och husse, Tellan, Frasse, Viggo och AmmyViggo: TENNISBOLLAR, dummies, tuggben och rädda katter ------------------------------------------------------------------------------------------------UTMANING NUMERO TVÅ;Denna utmaning går ut på att skriva en lista på sju saker man önskar sig. Det behöver inte vara materiella eller realistiska saker. Sedan ska man utmana sju andra bloggare.

1. Att familj, vänner och djur får vara friska och må bra!2. Att alla andra också får vara det.3 Att jag hjälper dem jag kan hjälpa och att jag är/blir en god vän.4 Att vara nöjd med och njuta av det jag har.5 Komma igång på riktigt med hundträningen igen6. Färdiga hundgårdar7. Att hinna umgås mer med mina vänner. 

(Jag stal här ett antal punkter från Britt, för de var så himla bra och välskrivna)

Jag utmanar då 3 andra små bloggare:

Flockliv

Ninnis blogg

STORMFÅGELNS KENNEL

Hundträning har ju varit väldigt sporadisk sedan vår lillkille föddes för ca 1 år sedan. Men, nu kände matte att hon måste försöka trycka in även hundarna i vardagen, för vad ska man annars ha vovvar till? Sagt och gjort, så skissades det upp veckoträningsschema för Viggo. Schemat är mest en spark där bak på matte, eftersom hon tappat lusten att träna och sällan tar sig för någon. Men, när hon väl står där ute med dummies, bollar och hund, så är det ju så fantastiskt roligt.

Så nu tränas det faktiskt här hemma. Idag kördes det höger, vänster och ut. Basic tänker ni, men vovven behöver sådant också. Sedan körde vi positiv kontaktsignal med visselpipa och det gick jättebra ända tills matte hystade iväg slungbollen upp i ett träd och där satte den sig helt sonika fast. Viggo såg superförvånad ut!!!!

Ammy, ja. Ja, vad ska man säga om yrvädret? Hmm, aldrig stilla är ju ett passande uttryck. Jag har insett att hon är blixtersnabb och definitivt alldeles för snabb för att jag ska hinna reagera i tid och avstyra allt bus. Idag tränade vi stadga. Ordet STANNA tycker Ammy är supertrist och hon bara väntar på att matte ska säga HOPP OCH LEK igen.... Allt gick bra i träningen och Ammy behärskade sig faktiskt. En stund. För rätt som det var försvann hon i sin superduperracerfart. Som vanligt var matte för långsam. Hon hann inte ens blinka innan råttan stuckit. Och var hittar man henne? Jo, vilt hoppandes efter fåglarnas talgbollar. En sak är säker. Ammy skulle aldrig svälta ihjäl i det vilda, så företagsam som hon är.

Matte har fått Chuckit-arm. Ja, ungefär som musarm, men orsaken är ivrigt kastande med chukitmojängen. Eftersom man är en så urusel kastare, så behövs det en lite förlängning för att komma över 15 meters gränsen. Man har fortfarande traumatiska minnen från skolans gympa, där det var KAST MED LITEN BOLL. Snacka om idiotisk övning. Jag hade väl ngt rekord på typ 14.48 m, med den lilla bollen, medan alla andra sulade iväg den hur långt som helst. Så, därför används chuckit nu för tiden, men då får man också stå sitt kast, med värkande och lealös kastarm...

Många är väl vi som tillbringat enstaka veckor i något semesterparadis som Thailand eller Dominikanska Republiken.

 

När man ligger där på stranden och lapar i sig solen och värmen kan man studera strandens mindre invånare också. Upp ur små hål kilar flitiga små krabbor fram och tillbaka. Då inser man att de små krypen faktiskt går sidledes. Det verkar ju funka fint för den här arten, men…..

 

…krabbgång finns nu även i husse och mattes genomsvenska hem!

 

Barnet är nu i 1-årsåldern och har precis börjat ta sina första steg på små krumma och vingliga ben. Men, näe! Han ska ju inte gå som alla andra människor här i världen utan han har beslutat sig för att det är mycket enklare att gå sidledes. Hans mor och far tittar nu lätt bekymrat på honom där han sveper fram genom köket i högsta hastighet under vilda skrik av lycka. Dessutom så går han bara sidledes åt höger……..

 

Ja, vi får väl se när han inser att det kan vara bra att gå rakt fram också J

 

Viggo och matte skulle vara duktiga och träna lite markeringar………..det gick åt helskotta…….för alla tennisbollar begravdes djupt under snötäcket och Viggo han letade och letade stackaren men hittade ju väldigt få bollar. Ammy gnager vidare i hallen och Tellan försöker varje dag övertyga sin husse om att matte glömt att ge just henne frukost på morgonen…..